“- We beg to differ…
Det finns massor med finfin cykelkultur i Stockholm. Från vår glugg på Åsögatan ser vi den varje dag, hela året faktiskt. Memils, Mekits, Muppar och Matadorer, det spelar ingen roll —vi älskar er alla. Det finns inga människor som vi hellre umgås med än just ”cyklister” -om man nu vill bunta ihop oss alla i en liten klump anonym klump.
För det första: det finns inte bara EN cykelkultur, lika lite som det bara finns en ”motorkultur” eller ”filmkultur”. Alla älskar inte speedway eller stumfilm.
För det andra: Om det nu är problem med brist på ”cykelkultur” kanske vi ska börja med att skapa utrymme i både tid och plats för utveckling, precis som med all annan kultur som vi vill ska växa sig vacker. Det kanske är ok om det tar lite tid i omställningen från ”motoronani” till ”cykelglädje”? Varken Holland eller Danmark använde större delen av nittonhundratalet till att lobba för bil och bilindustri. Ge Sverige ett break helt enkelt, vi kommer att vara där vi vill vara, men om tjugo år kanske. Vi kan väl enas om att det är ok att det tar tid, att vi kan få utveckla våra cykelkultur åt olika håll och i ett skönt tempo —i cykeltempo.
För ärligt talat vet vi ju att cyklister kommer få sin plats i staden till slut, den urbana bilismen är en döende dinosaurie. Att problematisera cyklingen är en retorik som snart kommer låta medeltid. Jag uppmanar alla att sitta still i båten, jag menar sadeln, och njuta av att det är vår igen. Eller som kloke Gustav Lorenz sa i ett tidigare FBinlägg, försök att kramas lite i trafiken om det bara går.”
/Tobias And The Revolution
CYKELVÄRSTINGAR – DEL 1.
