Tankestörningar

Jag har tyvärr inte hunnit med att skriva recensioner på alla skivor jag lyssnat igenom i år. Men jag lämnar här en lista med betygen, i alla fall. Ska försöka att så fort som möjligt att dels skriva en not på ett par ord till varje, och dels länka till de recensioner som finns. Jag har dessutom dryga tiotalet plattor kvar som jag inte hunnit lyssna på än…

Vi får se hur jag gör nästa år. Tänker då nog bara koncentrera mig på det jag tycker är bra. Det har varit ganska tungt att lyssna igenom och bedöma närmare 100 skivor på 2 månader. Visst, ligger jag bara med från början så blir ju inte takten lika hög, men vet ändock inte om jag varken orkar eller har intresset att skriva om sånt jag inte gillar. Egentligen.

Nåväl, hursom, här är listan på de 98 skivor jag bedömt hittills:

Abe Vigoda – Skeleton – 3
Rytmisk festrock i samma tradition som foals.

Alec Empire – The Golden Foretaste of Heaven – 4
Trots denna elektronikas rening genom gitarrernas skärseld, är inte Alec Empire riktigt lika arg längre.

Amanda Palmer – Who Killed Amanda Palmer – 4,5
Vackert som ett trasigt dockhus.

Ben Folds – Way to Normal – 2,5
Småtrevlig, trallvänlig allsångsrock.

Blood Red Shoes – Box of Secrets – 3
Skramlig noiserock.

Bo Kaspers Orkester – 8 – 3
Lagom medelklassigt-40-nånting-undra-vart-livet-tog-vägen.

Bobo Stenson Trio – Cantando – 4,5
Blygsamt storlagen och melankolisk jazz. Som en nattklubb vid en skogstjärn.

Bohren & der Club of Gore – Dolores – 5
Hopp och förtvivlan tillsammans. Som en Lars Molinfilm.

Brian Eno & David Byrne – Everything That Happens Will Happen Today – 2
Brassetårta med en anstrykning av myscoutry, Tom Petty och gospel.

The Brian Jonestown Massacre – My Bloody Underground – 3
Många uttryck; lite 80-tals pop, lite meditativt malande, lite tidig industri, lite neoklassiskt.

British Sea Power – Do You Like Rock Music? – 3
Som en choklad- och vaniljglass från GB; ok, men inte särskilt spännande.

Caesars – Strawberry Weed – 2,5
Svenskt popunder; och det låter svenskt popunder.

Calexico – Carried to Dust – 3,5
Soundtrack till HBOserien Wetbacks?

Cat Power – Jukebox – 3,5
Detta är regnvåt asfalt, neonljus och skumma, rökiga barer. Ibland jazz, ibland rockigare, men alltid samma, sena, natt.

Chairlift – Does You Inspire You – 3,5
Drömsk elektropop.

Chumbawamba – The Boy Bands Have Won – 2
Engelsk vistradition och country. Bra texter, som tyvärr inte uppväger den egentligen ganska tråkiga musiken.

Coldplay – Viva la Vida or Death and All His Friends – 3
Om de ändå vågade vara lågmälda, istället för att spela mastodontrock.

Crystal Castles – Crystal Castles – 3
“Vi vill göra elektronika. Vi vet bara inte vilken sorts elektronika.”

The Cure – 4:13 Dream – 3
Mer rock än pop, trots Fat Bobs strävan efter det motsatta.

The Datsuns – Headstunts – 2,5
Det är rock, kort och gott.

David Holmes – The Holy Pictures – 3
Dramatisk och meditativ rock med en genuin tidskapselskänsla.

Deerhunter – Microcastle – 2
Trist att låtarna är så tråkiga; för det är ganska trevlig, lågmäld indierock.

Detektivbyrån – E18 Album – 4
Om jag hört den först, skulle jag nog sagt att det var en glad överraskning.

Detektivbyrån – Wermland – 4
Glatt överaskande blandning av dragspel, klockor och billiga synthar.

Does It Offend You, Yeah? – You Have No Idea What You’re Getting Yourself Into… – 3,5
Vem behöver blandband när Does It Offend You, Yeah? finns?

The Dresden Dolls – No, Virginia… – 4
Willkommen, bienvenue, welcome. Im Cabaret, au varieté, to Gothpop!

Duffy – Rockferry – 3,5
Ett perfekt soundtrack till småtimmarna.

Dungen – 4 – 3
Med inspiration från Jimmi Hendrix till Jan Johansson, har denna skiva båda fötterna djupt i den svenska symfoni- och proggrockmyllan.

El Perro del Mar – From the Valley to the Stars – 2,5
Sött och mysigt som en varm filt, en kopp te och en brasa på hösten.

Elbow – The Seldom Seen Kid – 4
Vackert, utan att vara för vackert, eller för pretentiöst.

Esbjörn Svensson Trio – Leucocyte – 5
En musikalisk resa där man kan både luta sig tillbaka och låta sig fraktas, eller ge den hela sin uppmärksamhet; helt efter sinnesstämning och engagemang för stunden.

The Fall – Imperial Wax Solvent – 2,5
Kaxig skrammelpunk.

Foals – Antidotes – 3,5
Partyskapunk, med ett driv som ibland nästan är minimalistiskt.

The Fratellis – Here We Stand – 2,5
Mellodiös, för att inte säga trallig, rockpop.

Fuck Buttons – Street Horrrsing – 4,5
Distad ambient, som kräver att man tränger sig nedanför den brutala ytan. Skönheten finns där nere.

Fucked Up – The Chemistry of Common Life – 2,5
Börjar som ursinnig punk, men det övergår snart till slapp dössmetall; ungefär lika skrämmande som en påskkärring.

The Futureheads – This Is Not the World – 3
Partyrock. Funkar bäst som bakgrundsmusik till ölen.

Glasvegas – Glasvegas – 2,5
Deras strävan att beskriva ett Glasgow präglat av arbetslöshet, ungdomsbrottslighet och en allmän hopplöshet, går förlorad bland skrälig Wall of Soundproduktion och simpla allsångsmelodier. Kenny Loachtexter till Roy Orbisonkomp tilltalar helt enkelt inte mig.

Gojira – The Way of All Flesh – 2,5
Dödsmetal med ett budskap. Fast Al Jourgensen har gjort så mycket bättre i 30 år…

Grampall Jookabox – Ropechain – 3,5
En världsmusikkryddad blandning av 60-tal, blues och techno som fullkomligen osar av voodo och söderns dimmiga sumpmarker.

Hauschka – Ferndorf – 4,5
Vacker, om än stundom oinspirerad, minimalismjazz.

The Heart Strings – Try Fly Blue Sky – 3
Hemtrevlig, lite för söt, snudd på kraftlös, pop som räddas av en snygg, nästan 80-talsaktig produktion med små instick och ljud.

Hello Saferide – More Modern Short Stories From Hello Saferide – 3,5
Kompetent singersongwriting med brillianta texter som ballanserar på randen till sanningen.

Her Space Holiday – XOXO, Panda and the New Kid Revival – 3
Söt pop, som gjort för en romantisk komedi.

I’m From Barcelona – Who Killed Harry Houdini? – 3,5
Indiegospel.

Infadels – Universe in Reverse – 2
Bilkömusik; sånt som är på radion när man sitter i bilkö. En välförtjänt placering i mitten.

It Bites – The Tall Ships – 1
Schlagerfestivalssymfonirock.

Jaguar Love – Take me to the sea – 2
Kanske lite roligare rock än mycket annan, men inte riktigt skoj.

Jóhann Jóhannsson – Fordlândia – 5
En sällsamt vacker och melankoliskt sorglig betraktelse över människan och hennes fåfänga strävanden.

Juana Molina – Un Día – 3,5
Musiken är stundtals nästan fånig, stundtals snudd på tafflig. Men i sin kontext och tillsammans så funkar det. Uppbyggd av brottstycken samlade till en helhet, kräver den att man engagerar sig.

Kaki King – Dreaming of Revenge – 4
Jazz, flamenco, symfonirock och singersongwriterlåtar från denna gitarrvirtuos.

Koushik – Out My Window – 1,5
Sirapskletigt misslyckad acid jazz eller RnB. Vad har han för syfte med sin musik? Att underhålla är det då inte.

Ladytron – Velocifero – 4
Synthpopgoth Popgothsynth Gothsynthpop Äh, jag vet inte. Men sött är det.

The Last Shadow Puppets – The Age of the Understatement – 4
De har sagt att de gärna gör musik till James Bond. Ett alldeles utmärkt förslag, tycker jag.

Late of the Pier – Fantasy Black Channel – 3,5
En trevlig partyplatta med en lustig mix av gitarrer och synthar.

Little Joy – Little Joy – 2

Looptroop Rockers – Good Things – 3,5
Dragspel, baktakt och rap; en oslagbar kombination.

Los Campesinos! – Hold on Now, Youngster… – 3
En gullig och struttig debut med mycket vilja.

Los Campesinos! – We Are Beautiful, We Are Doomed – 4
“Hello! We’re Los Campensinos! We’re an indieband and we’re gonna play an indie song for you.”

Markus Krunegård – Markusevangeliet – 3
Stundtals smärtsamt självutlämnande.

Matthew Robert Cooper – Miniatures – 4
Minimalistisk ambient. På gränsen till New Age, fast utan valsång.

Merzbow – Eucalypse – 3
Lite osamanhållen skruva-på-rattar-noise.

Ministry – Cover Up – 2,5
Ministry har aldrig varit mera rock. De har heller aldrig varit tråkigare.

Mogwai – The Hawk Is Howling – 4
En storstilad blandning av symfonisk rock, pop och lite jazz.

Montys Loco – Farewell Mr. Happy – 3,5
Samma söta brustna engelska som Björk och The Knife.

Mystery Jets – Twenty One – 3
Lagom trevlig, lagom pop. Lagom, helt enkelt.

Neon Neon – Stainless Style – 2,5
Bra arr, bra produktion, dåliga låtar.

Nick Cave & The Bad Seeds – Dig, Lazarus, Dig!!! – 4
En bra platta. En mycket bra platta, till och med.

Nightmares on Wax – Thought So… – 3,5
Funk-dubb-elektronika som skulle må bra av att skrota soulsången.

Nine Inch Nails – The Slip – 3
Stundtals stämningsfullt. Stundom karaktärslöst.

No-Man – Schoolyard Ghosts – 4

Nordpolen – På Nordpolen – 1
En pubertal lekstuga. Hur detta har kunnat utsetts till en av årets bästa skivor är en gåta.

of Montreal – Skeletal Lamping – 2,5
Sluta fjanta er och satsa på en idé i varje låt, i stället!

Okkervil River – The Stand Ins – 3
Amerikansk backcountrytrubadur.

Pacific! – Reveries – 2
80-tals sleese, ålandsbåt och porrfilm.

Parts & Labor – Receivers – 3,5
Noisepop

The Pineapple Thief – Tightly Unwound – 3,5

Porcupine Tree – Lightbulb Sun – 3,5

Portishead – Third – 4
Ömtålig, nästan spröd, elektronika på ett välgrupperat album.

Ra Ra Riot – The Rhumb Line – 3,5
Lyckas att låta som The Smiths utan att låta som The Smiths.

Rolo Tomassi – Hysterics – 4
Skramlig funkrock med inspirerade abrovinkler. Som ett argare Mars Volta.

Shearwater – Rook – 3,5
Milt och intimt. Man får känslan av att det är för dig, och bara dig, de spelar.

Sigur Rós – Með suð í eyrum við spilum endalaust – 4

Silvery – Thunderer and Excelsior – 2,5
Cirkuspop på syra. Som musiken till en Kusturica rulle.

Sonya Kitchell – This Storm – 2,5
En skiva att sätta på om man inte vill oroa någon. Rockig freighthoppingcountry.

Sparks – Exotic Creatures of the Deep – 2
Visst, många smarta och snygga detaljer. Men ändock på gränsen till flåshurtig knäpphet.

Spiritualized – Songs in A&E – 3
Rock med en ganska trevlig touch. Men det är inte tillräckligt, dock.

Squarepusher – Just a Souvenir – 4
Elektronisk jazzmetal.

Super Furry Animals – Hey Venus! – 2
50-60-tals inspirerad småtråkig rock.

The Teenagers – Reality Check – 3,5

Those Dancing Days – In Our Space Hero Suits – 2
Om de bara vågade tro på sig själv och inte lät sig tafflas bort skulle de kunna bli bra.

Tilly and the Wall – o – 2,5
En medioker singersongwriterrockhistoria.

Toyah Willcox – In the court of the crimson queen – 1
Dåligt 80-tal, komplett med cigarettändarbalader.

TV on the Radio – Dear Science – 3
TV on the Radios styrka ligger i den ljudbild de skapar. Men fyller de det inte med nytt innehåll blir det Radio on the TV.

UNKLE – End Titles… Stories for Film – 3
Låg lägstanivå, hög högstanivå och medeltråkig medelnivå. Från menlös rock till strålande neoklassiskt.

The Wedding Present – El Rey – 3,5
Känsligt, utan att vara sentimentalt. Förtvivlat, utan att vara desperat.

Wild Beasts – Limbo, Panto – 3
Bra låtar som skulle må bättre utan falsettsången.

Von Hertzen Brothers – Love Remains the Same – 3
Som bäst är det Genesis. Som sämst är det Queen. Som alltid är det Von Hertzen Brothers.