Tankestörningar

Hanne Kjöller skriver i dagens DN om insemination. I det stora hela famlar hon desperat efter argument mot att tillåta ensamstående kvinnor inseminering. Argumenten liknar KDs “Tänk på barnen” och är lika ogrundade. Ett flertal frågor dyker upp när man läser hennes text, frågor som även borde vara uppenbara för Hanne själv. Om de är det men hon har valt att bortse från dem, eller om de helt enkelt inte varit uppenbara för henne vet jag inte. Låt oss titta närmare på ett par av dessa frågor.

“Allt kan säkert fungera jättebra. Haken är bara vad som händer när det integör [sic] det.

 Då finns en utsatthet som inte har någonting att göra med hur man lever utan med att barnet är utlämnat åt en ensam vårdnadshavare.”

Ja tänk, saker kan hända. En ensamstående mamma kan få cancer och dö. Hon kan också drabbas av psykisk ohälsa, hamna i missbruk eller förolyckas, precis som alla mammor och pappor, även de till barn med båda föräldrarna närvarande. Detta är naturligtvis Hanne medveten om. Hon påpekar det till och med själv. Men hur ska vi göra om en förälder av någon anledning inte längre finns kvar? Ska den kvarvarande föräldern tvingas inleda ett nytt förhållande? Eller förlitar vi oss på att de skyddsnät som finns, både privat inom släkt och vänner och på de som samhället står för?

Att någonting kan hända även om man har två föräldrar är Hanne som sagt själv inne på.

“Det är också riktigt att männi- skor (sic) blir ensamstående för att den ena av föräldrarna (läs: pappan) sjappar. Vidare är det riktigt att ensamstående skaffar barn själva genom att låta sig insemineras i Finland eller Danmark där det är tillåtet.

 Men vad individer gör eller vad som händer under familjelivets gång är något helt annat än vad samhället väljer att från början ge sin juridiska välsignelse. Den mamma som väljer att bli ensamförälder får stå för det inför sitt barn. Men om riksdagen väljer att lagstifta om denna rätt måste det också finnas en idé om vad man ska göra när mamman får en aggressiv bröstcancer när barnet är nio år.”

Ja, hur gör man vid t.ex. ensamadoptioner? Hanne svara själv på frågan.

“Det är riktigt att man kan adoptera som ensamstående, men då är förutsättningen att det finns andra vuxna i familjens närhet som barnet kan knyta an till.”

Är det då inte en möjlighet att ha en liknande utredning inför en insemination? En utredning, som vi andra slipper – vi kan skaffa barn, hej villt, helt utan någon som helst kontroll av myndigheter eller samhälle. Bäva månde nymoralisterna.

Men den förmätnaste kommentaren sparar Hanne Kjöller till slutet.

“För en ensamstående kvinna behöver alternativet inte vara barnlöshet. Det finns sajter där homosexuella män med ljus och lykta söker kvinnor att dela föräldraskapet med.”

När jag läste det höll jag på att spilla ut mitt morgonkaffe och bli en otrevlig människa av den anledningen också. Vad menar människan, att man bara för att man är ensamstående och vill ha barn också är helt tillfreds och beredd att gå till sängs med nån man inte har en kärleksrelation med? Ja, jag vet, de allra flesta, om inte alla, gör en insemination i dessa fall. Men vad är skillnaden då mot förslaget? Jo, att det är par som ansöker om insemination, och att reglerna skiljer sig mellan landstingen. Och långt ifrån alla har samma regler för lesbiska (PDF) Däremot finns det inga som helst krav på att donatorn, bögparet, i Hannes exempel, ska vara närvarande i barnets liv. Ja visst, i många fall fungerar det så. Och är ju jättebra, för alla inblandade. Men som sagt, i det stora hela handlar det om ifall den som vill insemineras lever i ett förhållande eller inte.

Vad är det som hindrar dessa mammor att, så att säga, gå den biologiska vägen; ut på byn ett par kvällar och knulla runt tills man blir gravid. (Vill möjligen Hanne Kjöller även förbjuda one night stands?) Naturligtvis finns det inga som helst hinder för ett sånt förfarande. Ja, skulle väl vara att man inte vill knulla runt, utan man vill bara ha precis samma rättigheter som parlevande, eller för den delen ensamstående vid adoptioner. Nej, det är dags för de övrig allianspartierna att köra över KD i den här frågan, eller kan vi vänta oss ett par vänder i bloggar och på twitter, för att sedan läsa en debattartikel där den svenska högerkristna fallangen går ut ett en debattartikel och säger att de nu minsann har ändrat sig (nej då, inte tror vi väl att det låg några påtryckningar bakom deras beslut om att gå med på att upphäva steriliseringskravet vid könskorrigerande operationer.)?