Juana Molina – Un Día – 3,5
Jag har väldigt svårt att placera, och framför allt betygsätta, denna meditativa orgie i folkmusikdriven elektronika. Å ena sidan är den snudd på påfrestande monoton, men å andra sidan är den alldeles underbar av samma anledning. Jag skulle kunna bedöma den som ett verktyg för trans och meditation, och den skulle då med största säkerhet få ett mycket högt betyg. Nu har jag inte haft möjligheten att sätta på mig orangea kläder, tända rökelser och inta lotusställning när jag lyssnat på den, så jag får bedöma den som en helt vanlig alldaglig platta helt enkelt.
Helheten är bättre än delarna. Musiken är stundtals nästan fånig, stundtals snudd på tafflig. Men i sin kontext och tillsammans så funkar det. Som vanlig pop känns musiken som småbitar staplade på varandra och får en att längta efter en melodi. Som konstmusik är den uppbyggd av brottstycken samlade till en helhet som kräver att man engagerar sig i musiken. Det tar tid att komma in i musiken. Kanske är det är också dess styrka. Jag kommer antagligen att bedöma den helt annorlunda när jag levt med den ett tag. En platta som växer, och att växa med, helt enkelt.
