Dan Berglund – Dan Berglund’s Tonbruket – 4
När jag recenserade Esbjörn Svensson Trios “Leucocyte” skrev jag att det vore tragiskt om det var det sista vi skulle få höra från Dan Berglund och Magnus Öström. Naturligtvis skulle det inte vara det sista vi fick höra från dem, men när nu Dan återvänder är det utan Magnus. Istället väljer han att samarbeta med gitaristen Johan Lindström, pianisten Martin Hederos och batteristen Andreas Werliin. Och de återvänder inte till den jazz som E.S.T. spelade, nu är det istället influenser från post- jazz- impro- och psychedeliarocken som gäller.
Trots sin rockjazziga framtoning låter det ganska snällt, nästan slätstruket. Men även om det inte gnisslar, så skaver det. Det finns nånting där som inte bara vill behaga, som ett litet barn med tårar i ögonen av sorg och ilska. Lite av de gamla tongångarna finns dock kvar och fast Dan Berglund strävar åt ett nytt håll, så blir det trots allt bäst när det närmar sig E.S.T.