Seabear – We Built a Fire – 4
Isländsk countrypop? Ja, varför inte. Seabear leverarar som vanligt en mystrevlig folkpop. Det är både sött och skirt. Trots att de ballanserar på gränsen till det banala, så håller de sig hela tiden på den intressanta sidan.
Seabear, som började som Sindri Már Sigfússons enmansprojekt, har växt genom åren och består idag dessutom av Örn Ingi Ágústsson, Guðbjörg Hlín Guðmundsdóttir, Ingibjörg Birgisdóttir, Kjartan Bragi Bjarnason, Halldór (Dóri) Ragnarsson och Sóley Stefánsdóttir. De flesta är verksamma som konstnärer och musiker i Island. Mest känd är väl Inga Birgisdóttir, som t.ex. har gjort flera av Múms skivomslag. Sindri har även soloprojektet Sin Fang Bous.
Seabears senaste skiva We Built a Fire, som släps i fysiks form i början av mars, är en lysande stjärna, även om den är lite för mystrevlig för att kunna vara den mest lysande. Ja, jag tycker om det, med all sin harmlöshet och allt. Till skillnad från mycket folkpop, så är musiken mer av vår och porlande snösmältsbäckar, droppande istappar och tussilagos i töhögar, än höst och varma brasor, filtar och te i stora muggar. Det finns en glädje och hoppfullhet i deras musik som gör dem mer lika landsmännen Múm än säg Sigur Rós, Ólafur Arnalds eller Jóhann Jòhannsons mellankoliska och drömmande musik. Men naturligtvis finns ett visst mått av mellankoli och ödslighet där. De är trots allt islänningar.