Tankestörningar

Det finns en ohemult massa musikbloggar där ute, några bra, många medelmåttiga och de flesta dåliga. Jag har här samlat en lista med de som jag som bokmärke i min webbläsare. Men som sagt, det finns många fler, så denna lista kommer att uppdateras.

allscandinavian.com

Amazing Wow: A Modern Music Label

BiBaBiDi

BIBABIDI is a music blog focused on the independent, the undiscovered, the under-rated, and the unloved.

club fonograma

Counting The Beat

Crappy Indie Music — The Blog!

Eardrums music

Music blog with a focus on alternative music and the ideas behind. Band profiles, interviews, album reviews and music lists. Eardrums is based Scandinavia and often feature Nordic artists and bands.

FensePost

Glue

i (heart) music

I ? Icelandic Music

i guess i'm floating

i’m waking up to …

Indieful ROK

IndiePages

We host indie-related websites, review (and sell) records, have a huge indie links list, and lots of other fun!

Main | inyourspeakers.com

MOG Music Network – Music Blogs Directory

MOG is an online community where music lovers can discover people through music and music through people

New Noise Net

Nialler9 Music Blog | MP3s | Videos | Reviews

Rock and Roll and Meandering Nonsense… – punk, indie, metal, etc, etc, etc – reviews and more

Sound On The Sound – A Seattle Music Blog

Swedesplease – The Swedish Music Blog

The Daily Growl

The Pop Cop – on the beat of Scotland's music scene.

The Rosemary Locale

themilkfactory

Tiny Mix Tapes

Tiny Mix Tapes is an online music and film magazine with news, reviews, features, and hot replica watches.

who the bloody hell are they?

Daytrotter: The source for new music discovery and free MP3 downloads from the best emerging bands.

Pop Tarts Suck Toasted

Pampelmoose Music Media Web MP3

poisson d’avril

largehearted boy: a music and literature blog

Andra bloggar om: musikbloggar, blogroll

Ólafur Arnalds kommer att skriva musik till Royal Ballets korreograf Wayne McGregors ballet Dyad 1909. Premiär på Sadlers Wells i London 13 oktober för att sedan följas av en världsturné.

Andra bloggar om: Óalafur Arnalds, Olafur Arnalds, Royal Ballet, Wayne McGregor, Dyad 1909

För nån vecka sedan spelade Shugo Tokumaru på Norræna Húsið i Reykjavik. Postrocks- och sagoguddinorna i Amiina passade på att gästspela på ett par låtar.

Andra bloggar om: Amiina, Shugo Tokumaru

Suggestivt. Björkinfluenserna får ta större plats. En känlsa av att låtarna inte riktigt kommer någonstans. vart är de påväg? Vart vill de komma? En retrokänsla, på något märkligt sätt. Är det 90-tal? 80-tal? Casiorytmer i samspel med synhploppande. Orientalism och drömmen om det fjärran asien. Jag börjar misstänka att det här är en skiva som behöver växa in.

Glasgow har länge varit en av musikens stora plantskolor. Och nu har ytterligare ett av den skotska grå tristessens skugghuvudstads band gett ut en skiva. Det är bandet The Phantom Band som albumdebuterar med skivan Checkmate Savage. Det är en skiva som har en slags Echo and the Bunnymenkänsla. Och Nick Cave. Och Tom Waits, på nått sätt. Inte så att det låter som dem, utan just mer en känsla. Det är snyggt förpackade snygga melodier. Och The Phantom Band Klår Glasvegas på fingrarna, både som Glasgowband och som debutplatta. De sägs spela krautrock, men även om inspirationen kommer därifrån, är detta mer straight forward och lätttillgängligt. En bra pop och rockplatta, med andra ord.

Moz tar ett par kliv bakåt, och börjar spela rock igen. Utveckling, kanske. Eller också är det bara gubbsjuka. Det är fortfarande omisskänneligen Morrissey, dock. En evig yngligs kärleksproblem behandlade med en trevlig, om än småtrist, popblandning som bärs upp av Morrisseys skicklighet att utnyttja sin förföriska röst. I’m throwing my arms, är en naturlig, om än något trist och förutsägbar, singel. Inte det starkaste spåret, men det som mest låter som Smiths. Men skivan har mer att erbjuda än tillbakablickar på 80-talspop. You where good har till exempel en jazzdragning. Farbror Morrissey har till och med lyckats få med Mexikanskt blås på några av spåren. Men nog hade vi väntat oss mer av vår egen sekelskiftes poet?

One Hundred är resultatet av en liveinspelning i Tokyo 2004 med konstnären, musikern och kompositören David Cunningham och den japanska experimetal och avant-gardesaxofonisten Yasuaki Shimuzu. Det båda skapar musik full av naturromantik, men från ett annat håll än folk- och skogsjazzen. Naturjazz, kanske? Shimuzus saxofon är som en flock gäss över himlen. Det här är musik som simmar genom gryningen vid en fågelsjö. Det är toner som celler i en petriskål. Ibland klumpar de ihop sig till organismer eller melodier för att åter lösas upp. Tyvärr har denna eminenta skiva en tendens till att ibland vandra farligt nära gränsen till New Age.

Stundom punkig indierock. Ibland tråkig, för det mesta intetsägande.

De numera MTV2klassiska indierockarna Franz Ferdinand rockar vidare med sin synthiga indierock. Med sina lagom upptempiga och grooviga låtar är detta en platta för förfesten. Den lockar till vidare festande, och är mer “Nu djävlar ska vi festa” än själva festandet i sig. Musikaliskt tycks de ha hämtat inspiration och influenser från både 60-tals rock och pop till tysk hårdsynth från 80-talet. Och de gör det utan att för den skull bli okoncentrerat och spretigt.

Synthpruttig, newagig ambient. I stort sätt ganska förutsägbar datorlek. En påse blandade synthljud häls ut över en svepande matta, så på med lite eko, klart!