Vad skulle få dig att sluta tro?

21:35 söndag 10 februari 2013

Inte sällan får man som ateist frågan vad som skulle få en att ändra sig och börja tro. Det kan tyckas vara en berättigad fråga. Det enkla svaret är naturligtvis: ”om det framkom tillräckliga evidens, som dessutom passar in vår övriga världsbild och vad vi vet”.

Men nu handlar inte detta om vad som skulle krävas för att jag skulle börja tro. Jag skulle i stället vilja vända på frågan:

Vad skulle få dig att sluta tro?

Vad skulle få dig att sluta tro på en, enligt Wikipedias definition, ”mäktig övernaturlig varelse eller kraft.”? Alltså, inte vad som skulle få dig att sluta tro på den eller de gudar du tror på nu, utan vad som skulle få dig att sluta tro på en övernaturlig, bortomnaturlig, kraft överhuvudtaget? En lika enkel, komplicerad och berättigad fråga som vad som skulle få en ateist att börja tro.

Frågan är helt ärligt ställd. Jag är helt enkelt nyfiken. Och om du vill försöka ge ett svar kan du göra det i kommentarsfälltet. Eller om du hellre vill kan du skicka ett mail till olle.svensk.strand(a)gmail.com

12 kommentarer till “Vad skulle få dig att sluta tro?”

  1. Jag vet faktiskt inte vad det var som fick mig att sluta tro på gud. Det måste ha skett i tidiga tonåren. Frågan huruvida det fanns gudar eller ej på riktigt var aldrig viktig i miljön där jag växte upp, så mitt avfall från tron skedde helt odramatiskt. Och därför minns jag inte.


  2. Tack för den religionsneutrala länken.

    Kan inte svara på frågan har ingen försöker bara tro på det som är rimligt och något övernaturlig faller sig inte rimligt att tro på.

    Nu kan man hävda att tro betyder tilltro och i så fall övernaturligt bättre beskrivs av ‘något okänt’, alltså en tilltro till någon okänd kraft. Detta är inte övernaturligt enligt mig, och kan därför vara rimligt att tro på.

    Om jag har någon sådan tilltro, hoppas jag att jag slutar tro så snart en rimligare förklaring eller avfärdande evidens presenteras för mig.


  3. Frågan är stor och att tro på människan och “mag” känslan är en del av vad vi är, men religion är i min värld inte samma sak som gud.
    Religion är ett maktverktyg som aldrig bidragit med något gott. Endast att möjligen plocka upp efter de sorger de skapat.
    Gud som energi kanske GOD.. har slagits mynt på är helt enkelt det som känns bra i magen och ger oss en god känsla. vilket i grund och botten ett mänskligt beteende oavsett vad religioner eller andra tankar och sätt att leva säljs på oss ständigt.
    Jag blir orolig och rädd när jag hör en person säga att den behöver religionen för sin godhet.
    Gud skulle säkert bli riktigt sné.
    Som Einstein sa.. Vi är energi som allt-omkring oss är. Fakta.


  4. För min del finns troligen flera förklaringar. Jag hade en flickvän som var ateist, hon hade en del inflytande. Revolt mot föräldrarna. På senare år har jag även en skeptisk ambition som säger mig att det är bra att förhålla sig avvaktande till påståenden om den objektiva verklighetens beskaffenhet, som görs av andra orsaker än de vetenskapliga. Det innebär att det det känns mer intressant för mig att veta hur man kom fram till att Gud finns, än att någon vurmar för Guds existens – verkligheten som jag uppfattar den rymmer andra förklaringar till religiösa upplevelser än att det faktiskt finns en Gud.


  5. Vad som skulle få mig att sluta tro på övernaturliga händelser?
    Då jag inte är helt övertygad om att det finns några sådana är detta ytterst svårt att svara på… Jag försöker, efter bästa förmåga, ha ett öppet sinne och inte stänga ute några möjligheter.
    Gud skulle jag däremot sluta tro på om jag förstod Hen.
    Men nu var det ju inte det du frågade…
    :-)


  6. Jag trodde på gud på ett rätt deistiskt sätt under konfirmationen, till stor del pga av att den allmänna mysfaktorn lockade mig och det helt enkelt kändes som att man förväntades göra det (ja, jag vet att det låter dumt). Jag blev väl dock mest en deist, då Jesus alltid var alldeles för “konkret” för mig; det gick helt enkelt inte att tro på något så detaljerat. Jag tänkte inte mer på det, och många år senare slog jag på TV:n (SVT?). Av en slump så kom jag in mitt i “Roof of All Evil?” med Richard Dawkins, i princip just då han sade “There is no well-demonstrated reason to believe in God”. Jag hade aldrig tänkt på det viset, konstigt nog, men direkt då han sade det så insåg jag vad han menade och att han hade rätt. I princip direkt så blev jag “stenhård” ateist och har varit det sen dess.

    Jag var med andra ord väldigt lättövertygad :P


  7. Jag skulle sluta tro vid det tillfälle då en faktisk gudom uppenbarade sig. Inte dessförinnan. Tror jag i alla fall.


  8. Att få ett tillfredsställande svar på hur allting blev till från inget. Som jag ser det är det det stora tomrummet som vi inte kan svara på. Det är alltså en “god of the gap”. snarare än “god of the gaps”. När det är fyllt är vägen till gnostisk ateism lite bredare.

    Att fälla den kristna tro jag är uppvuxen med är betydligt lättare, men det var ju inte frågan ;)


  9. Om det som jag trodde på slutgiltigt och bortom tvivel bevisades vara lögn. Jag antager en hinsida eller icke-hinsida existens kommer att besvara eller icke-besvara hela denna problematik. mvh Magnus


  10. Jag har haft en ganska traditionell kristen tro som gradvis blivit mer och mer tilltufsad. Ofta har jag känt mig kritisk mot vissa typer av religiöst bruk och tänkte mig att Gud var annorlunda. När jag fick en annan syn på Bibeln blev Gud plötsligt mycket avlägsen eftersom det inte längre gick att säga något om vem och hur Gud var. Jag kunde inte hävda att det var något annat än mina egna funderingar. Det går naturligtvis ändå att tro på ett övernaturligt väsen som vi inte kan komma åt, och det gjorde jag (och gör kanske), men det känns samtidigt meningslöst.
    Jag har svårt att tänka att universum och det första livet bara blev till utan någons inblandning, men å andra sidan undrade man ju som barn vad Gud gjorde innan han skapade jorden och var alldeles ensam i evigheten och tomrummet. Kanske är det inte konstigare att något uppstod ur inget än att det skulle finnas en övernaturlig kraft? I i stort sett allt annat tänker jag mig ju att det finns en naturlig förklaring.
    Jag kan för tillfället inte säga om jag tror på en övernaturlig makt eller inte. Ibland kan jag tänka att det skulle lösa fler problem än det skapar om det inte fanns någon. Samtidigt vill jag nog tro att allt ska bli bra i slutänden och en god, övernaturlig kraft skulle vara en garant för det. Men då börjar genast tvivelmaskinen med teodidéproblemet m.m. sätta igång. Man kan ju ändå tro på någon sorts idé om vad som är gott, utan att det är övernaturligt.


Trackbacks

  1. 30. Thomas Arentzen – den ortodoxe norrmannen
  2. 31. Olle Svensk Strand – Vad skulle få dig att sluta/börja tro?

Skriv en kommentar

*