Tankestörningar

Inte sällan får man som ateist frågan vad som skulle få en att ändra sig och börja tro. Det kan tyckas vara en berättigad fråga. Det enkla svaret är naturligtvis: ”om det framkom tillräckliga evidens, som dessutom passar in vår övriga världsbild och vad vi vet”.

Men nu handlar inte detta om vad som skulle krävas för att jag skulle börja tro. Jag skulle i stället vilja vända på frågan:

Vad skulle få dig att sluta tro?

Vad skulle få dig att sluta tro på en, enligt Wikipedias definition, ”mäktig övernaturlig varelse eller kraft.”? Alltså, inte vad som skulle få dig att sluta tro på den eller de gudar du tror på nu, utan vad som skulle få dig att sluta tro på en övernaturlig, bortomnaturlig, kraft överhuvudtaget? En lika enkel, komplicerad och berättigad fråga som vad som skulle få en ateist att börja tro.

Frågan är helt ärligt ställd. Jag är helt enkelt nyfiken. Och om du vill försöka ge ett svar kan du göra det i kommentarsfälltet. Eller om du hellre vill kan du skicka ett mail till olle.svensk.strand(a)gmail.com

Just nu förlustar sig delar av den svenska skeptiker- och humanisteliten på AWOO2012. Jag kunde tyvärr inte närvara, mer än i tanken (skulle bara haft en Fernet också), men jag hittade den här bilden i mitt twitterflöde i går (tack @kalle_ba). Tycker den ilustrerar ganska bra vad det hela går ut på. Och säkert också vad som just nu sker, där borta på Eskilstuna ölkultur.

Hare så rasande trevligt på er!

(Detta inlägg är en sampostning mellan fyra bloggare. Vi har reagerat starkt på att NO-läraren Johannes Axelsson far med osanning, både i avseende om evolutionsteorin och om skolan, utbildning och hans roll som lärare. Texten publiceras även på VoFbloggen och på Humanistbloggen.)

NO-läraren Johannes Axelsson har vid ett antal tillfällen skrivit på sin blogg om hur han som troende tar upp en kreationistisk världssyn som ett alternativ till bl.a. evolutionen i sin undervisning. Detta gör Axelsson, vilket han själv också påpekar, inte för att undervisa OM kreationism, “så här tror vissa människor”, utan för att undervisa I kreationism, “så här tror jag, stick i stäv med rådande vetenskaplig konsensus”. Axelsson påstår att detta främjar elevernas kritiska tänkande, ett påstående som bör ses mot bakgrund av att han är lärare vid en skola med kristen profil, och mot hans egen kommetar att han som skapelstroende inte går in i klassrummet med målet att hans elever ska börja tro att evolutionsteorin är sann.

Argumentationen som Axelsson för är oärlig, både när det gäller kreationism och evolution och när det gäller dess plats i skolan och hans roll som lärare. Han använder gamla och vid flertalet gånger redan motbevisade argument för att antingen jämställa kreationism med evolutionsteorin eller att misskreditera och visa på påstådda brister i evolutionsteorin. Sker detta av ren okunskap? Eller handlar det om ovilja att förstå? För detta har han fått kritik, bland annat från oss (1 2 3 4 5 7) Utöver det har han också blivit anmäld till skolinspektionen av flera, av varandra oberoende, personer.

Vad vi vill poängtera är att varken anmälningarna eller vår kritik riktar sig mot Axelssons tro utan om att han, stick i stäv med lagar och styrdokument, likställer evolutionsteorin och kreationismens skapelsesagor i sin undervisning. Detta är i vår mening att ägna sig åt konfessionalism, vilket skollagen förbjuder.

Vår förhoppning är att de anmälningar som gjorts kommer att få konsekvenser, vilket tyvärr inte är speciellt sannolikt. Inte för att Axelsson följer skollagen, vilket han själv hävdar. Utan på grund av att skolinspektionen enligt egen utsago kommer att begära in en redogörelse från Hannaskolan i Umeå, där de själva kan beskriva hur de bedriver sin undervisning och om de har brutit mot skollagen. För att göra en jämförelse rörande straffrättsliga anmälningar: Tänk om polisen begärde in en redogörelse från misstänkta brottslingar om vilka lagar de brutit mot och valde att lägga ner en utredning i de fall den misstänkte hävdade att inget brott hade begåtts.

Axelsson försöker givetvis försvara sig mot kritiken, bland annat genom att hävda religionsfrihet – men det är som sagt inte hans tro frågan gäller, utan hur han bedriver sin undervisning och gör egna tolkningar av lagtexten och skolverkets kommentarer.

I blogginlägget Sverige behöver udda lärare försöker han på ett märkligt vis rättfärdiga detta agerande – som han samtidigt på andra ställen förnekar – genom att presentera grovt haltande jämförelser med ett antal hypotetiska exempel. Vi ska här redogöra för, samt besvara dessa. Stora delar av dessa svar har skrivits av Simon Klein (@sikay91) och tidigare publicerats på bloggen Vem vad hur varför? Vi publicerar här en redigerad och uppdaterad version av dessa svar.

Tänk dig en lärare som är förälskad i Japan, och i tid och otid använder Japan som exempel. Detta trots att det finns 193+ andra länder i världen som förtjänar lika mycket uppmärksamhet och lektionstid. Kanske är detta en hemkunskapslärare som väljer sushi på menyn en gång för mycket, men som aldrig låter eleverna baka en italiensk pizza!

Entusiasm hos en lärare är en bra egenskap! Detta ser vi hos såväl Axelsson som hos denne hypotetiska lärare. Skillnaden mellan dessa två är att det inte spelar någon större roll för barnen om de får laga lite extra sushi och lite mindre pizza eftersom bägge dessa aktiviteter kommer att utveckla elevens förmåga att laga mat och vistas i ett kök. På Skolverkets hemsida går det att läsa att syftet med ämnet Hem- och konsumentkunskap bland annat innefattar:

“I en process där tanke, sinnesupplevelse och handling samverkar ska eleverna ges möjlighet att utveckla ett kunnande som rör mat och måltider. Undervisningen ska därigenom bidra till att eleverna utvecklar sin initiativförmåga och kreativitet vid matlagning, skapande av måltider och andra uppgifter i hemmet.”

Självklart kan läraren inte BARA låta eleverna laga sushi, men den premissen ingick inte heller i exemplet. Vad Axelsson dock gör, till skillnad från läraren i exemplet, är att undervisa sina elever i sagor. Om läraren i stället för att lära eleverna hur man tillreder sushi, hade valt att förneka Italiens eller kanske pizzans existens hade jämförelsen mellan Axelsson och denne hypotetiske läraren varit mer rimlig. Ty existensen av såväl Italien som pizza finns det så starka bevis för att vi (författarna) väljer att kalla dem för fakta, på samma sätt som vi gör med evolutionen. Axelsson berättar osanningar för sina elever som om de vore jämbördiga med vetenskapligt framtagen kunskap. Det spelar en oerhört mycket större roll för barnen om de förstår och accepterar evolutionsteorin eller inte, jämfört med om de är bättre på att tillaga sushi än pizza. På en NO-lektion ska det undervisas i naturvetenskap! Barnen, deras föräldrar och hela samhället förväntar sig detta och då fungerar det inte att blanda in sina egna personliga älsklingspseudovetenskaper i undervisningen, lika lite som det går att på lektionstid förneka Italiens existens!

Eller ta en lärare som är som besatt av allt som har med andra världskriget att göra. Så länge allt övrigt centralt innehåll hinns med, är det då okej att den läraren lägger onödigt mycket krut på att prata om Hitler?

Andra världskriget och Hitler är en utpekad del av kursplanen i ämnet historia för grundskolan. Under rubriken Centralt innehåll, Årskurs 7-9 återfinner vi raden: “De båda världskrigen, deras orsaker och följder. Förtryck, folkfördrivningar och folkmord. Förintelsen och Gulag.” En lärare i historia måste följa kursplanen och undervisa i de utpekade delar som kursplanen innefattar. Så länge övriga delar av historieämnet behandlas i undervisningen åsamkar det inte någon skada att prata lite extra om dessa viktiga delar. Jämförelsen med skapelsetron haltar tydligt, då skapelsetron inte är en del av naturvetenskapen. Den har därför inte någon plats i den skattefinansierade skolans undervisning.

Eller en lärare som verkligen brinner för jämställdhetsfrågor… Kan vi då förlåta den läraren för att “hen” är extra bra på att lyfta just detta värde och inte lägger lika mycket tid och energi på att främja andra värden som “människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde /…/ samt solidaritet med svaga och utsatta”?

Om läraren bryter mot någon av de värden som Axelsson nämner i exemplet skulle hen vara direkt opassande som lärare. Axelsson lyfter själv fram skollagens femte paragraf i sitt exempel ovan. Paragrafen tydliggör hur relevanta lagstiftaren anser att jämställdhetsfrågorna är, då dessa redan i lagens inledning får ett betydande utrymme. Vad skollagen däremot inte ger stöd för är en undervisning i biblisk skapelsetro och ungjordskreationism. Om Läraren inte enbart var en fiktiv person skulle vi dock uppmana till försiktighet. Att vara för “rabiat” i sin framtoning kan ge negativa signaler oavsett åsikt, varpå eleverna istället skulle kunna få en negativ bild av människor som kämpar för jämställdhet mellan könen.

Eller tänk dig en matematiklärare som är övertygad om att en abakus är ett mycket bättre hjälpmedel för eleverna än en miniräknare. Kursplanen i matematik (för grundskolan) nämner miniräknare ett par gånger, men det står inte ett ord om kulramar. Begår läraren tjänstefel genom att använda abakus i undervisningen?

En lektion där en lärare berättar om abakuser och låter eleverna räkna med dem kan vara en väldigt bra tillbakablick i historiken bakom miniräknare och kan öka barnens förståelse för matematik. För vissa grupper av elever, med vissa former av neuropsykiatriska diagnoser, kan abakuser kanske till och med vara ett extra stöd. Att i sin undervisning helt fokusera på detta historiska matematiska hjälpmedel är dock något vi skarpt skulle avråda ifrån – trots att det eventuellt inte bryter mot styrdokumentens regler och riktlinjer. Elever i den svenska skolan förtjänar en likvärdig undervisning oavsett vilken kommun eller organisation som är huvudman. Att påbörja en naturvetenskaplig gymnasieutbildning, eller en högskoleutbildning inom matematiska eller tekniska områden utan tillräcklig kännedom om moderna matematiska hjälpmedel torde vara omöjligt. Elever som redan tidigare legat “efter” i matematiken skulle eventuellt få ännu svårare att inhämta nödvändiga kunskaper för godkända betyg om stora delar av undervisningen ägnades åt annat än de områden som kursplanen och de traditionella läromedlen identifierar. Vi vill dock förtydliga att abakuser är giltiga matematiska verktyg. Skapelseberättelsen är inte en legitim naturvetenskaplig teori, det är en sagoberättelse och ska behandlas som sådan i skolan.

Eller om en lärare är hindu. Tänk om det leder till att den lärarens elever blir experter på hinduistisk religion och kultur, och kan mycket mer om den religionen än alla andra högstadieklasser i landet. Detta trots skolverkets och Björklunds uttalanden om att kristendomen ska ha en särställning i religionsämnet. Är den personen lämplig som religionslärare?

Om läraren har målet att övertyga eleverna om att reinkarnation är ett verkligt fenomen och att hinduismen bär på Sanningen med stort S är det mycket problematiskt. Religionsundervisningen är inte ett skyltfönster för lärarens personliga åsikter utan en möjlighet för eleverna att lära sig om och diskutera religion som fenomen och vad olika trosuppfattningar innebär. Religionsämnet innefattar redogörelser för hur olika religioner tillämpar sin tro, dess historia och rötter, skapelsemyter, ritualer, dess utbredning och annat. Religionskunskap innebär inte att övertyga eleven om den egna trons förträfflighet. Tvärtom, trots Björklunds uttalande om kristendomens särställning, tydliggör ämnets styrdokument att även övriga världsreligioner och nya religiösa rörelser ska innefattas i ämnet Religionskunskap. På samma sätt som religionsläraren har ett ansvar att, i alla fall gentemot eleverna, förhålla sig opartisk gentemot de olika religionerna som avhandlas i religionsämnet har varje lärare ett ansvar att undervisa enligt skollagen och styrdokumenten. Även om läraren inte försöker övertyga eleverna om någonting utan bara lägger extra vikt vid hinduismen blir det problematiskt då någon annan del av religionsundervisningen oundvikligen kommer att bli lidande om för mycket tid läggs på hinduismen, på samma sätt som i fallet med läraren i exempel fyra.

Och tänk om den hinduistiske läraren inte ens är religionslärare utan råkar undervisa i engelska! Får den läraren berätta om sin tro och kultur på en engelskalektion (på engelska förstås)? Eller hör ett sådant inslag endast hemma på en religionslektion?

Att använda egna erfarenheter och specialintressen för att exemplifiera eller illustrera sitt undervisningsämne kan leda till att en lektion upplevs som mer givande och intressant av eleverna. I grundskolans engelskundervisning fokuseras på att eleverna ska lära sig att förstå och använda det engelska språket i olika situationer. I gymnasieskolan ingår det i kursplanens centrala innehåll för Engelska 5 att behandla “Levnadsvillkor, attityder, värderingar och traditioner samt sociala, politiska och kulturella förhållanden i olika sammanhang och delar av världen där engelska används. Engelska språkets utbredning och ställning i världen.” Den fiktive läraren skulle alltså i enighet med gymnasieskolans styrdokument kunna berätta om såväl sin tro som sin kultur inom ramen för just denna skolform. Det relevanta här är att läraren kan berätta om sin bakgrund. I uppdraget ingår däremot inte att övertyga eleverna eller argumentera för sin tro. Alltför mycket utrymme kan inte ägnas åt lärarens bakgrund då centrala delar av ämnesinnehållet i sådana fall skulle bli lidande. Som visas i gymnasieskolans kursplan kommer eleverna ändå att få en möjlighet att lära sig mer om levnadsförhållandena i engelskspråkiga länder inom ramen för gymnasieengelskan.

Eller varför inte ta en vänsterpartist som undervisar i samhällsskunskap. Om eleverna får kännedom om lärarens politiska färg, innebär det då slutet för den lärarens möjligheter att undervisa om svensk politik (som ju även innehåller fler politiska partier)? Och blir det skillnad om läraren är sverigedemokrat?

I ett demokratiskt samhälle får var och en inneha medlemsskap och aktivera sig inom vilka politiska partier som helst. Om en lärare inte kan hålla sig opartisk i sin undervisning utan talar nedlåtande om liberalism och bara i positiva ordalag om kommunism eller socialism så uppstår dock stora problem med våra barns intåg i samhället! Den demokratiska processen, politiska skiljelinjer och ett källkritiskt förhållningssätt anses så viktigt att dessa delar anges vara centralt innehåll i ämnet Samhällskunskap redan i årskurs 4-6, enligt kursplanen. Då läraren, genom betygssättningen, utövar makt över sina elever är det av yttersta vikt att hen inte försöker påverka sina elever utifrån egen ideologisk övertygelse. En elev ska aldrig behöva fundera på att svara strategiskt på frågorna i ett prov, vare sig i ämnet samhällskunskap eller något annat ämne. Här rör det sig nämligen inte om kritiskt tänkande vuxna människor utan om barn under 18 år, som kanske aldrig tidigare kommit i kontakt med politiska diskussioner. På samma sätt är det som naturkunskapslärare, än en gång, ens uppgift att förmedla vad naturvetenskapen har funnit om vår värld, inte vad religionen anser. Här behöver inte läraren ta ställning! Skolverket har tagit ställning åt lärarkåren. Undervisningen ska baseras på naturvetenskap vilket direkt utesluter kreationism, intelligent design och andra skapelsemyter!

Och så har vi då läraren som inte bara är ateist utan dessutom anser att världen skulle vara en mycket bättre plats att leva på om det inte fanns några religioner alls. Får den läraren uttala sig om religiösa uppfattningar på t ex en NO-lektion? Är den läraren lämplig som religionslärare? Törs vi lita på att de olika religionerna presenteras på ett professionellt och ovinklat sätt?

Om läraren hånar religion på sina lektioner och ger uttryck för sitt religionshat är hen inte särskilt lämpad som lärare oavsett ämne. Om läraren däremot håller sig till ämnet och undervisar om naturvetenskap eller religion på ett adekvat sätt enligt de föreskrifter som finns riktar vi självklart ingen kritik mot detta, och det gör heller inte styrdokumenten. Som religionslärare är det kanske till och med lättare att vara opartisk som ateist än om man erkänner sig till en speciell religion. Det finns givetvis även professionella lärare som kan förhålla sig objektiva trots Gudstro, på samma sätt som samhällskunskapsläraren i exemplet ovan säkerligen kan undervisa på ett netutralt sätt trots medlemsskap i ett politiskt parti. En NO-lärare får vara kreationist, muslim, vänsterpartist, vegetarian eller ishockeyintresserad så länge som hen är professionell i sin roll som lärare och inte applicerar sin tro på undervisningen. Undervisningen i skolan ska enligt såväl Skollagen som Läroplanen vara icke-konfessionell!

Att Axelsson helt okritiskt tycker att det är helt okey om personerna i sina exempel ovan är lärare, är lika talande som skrämmande. Det visar på hur djupt han har missupfattat styrdokumenten som skollagen, läroplan och skolverkets kommentarer och, inte minst, sin egen roll som lärare. Naturligtvis skulle människor med vissa egenheter, specialintressen och (mer eller mindre) udda åsikter kunna vara en tillgång i lärarkollegiet. Skolan, precis som de flesta arbetsplatser, organisationer och liknande berikas av människor med olika ursprung, tankar och uppfattningar. Men detta gäller självklart bara så länge som dessa egenheter, specialintressen eller udda åsikter inte påverkar undervisningen negativt. Eller om det innebär att hen inte följer lagar och förordningar. Axelsson försöker ge sken av att han följer detta resonemang, men vi har sett här, och på hans blogg, att det i alla fall inte tycks gälla när det kommer till hans egen undervisning.

Axelsson ställer utifrån exemplen ovan några frågor, som han menar har kommit upp i debatten kring hans blogg. Han själv svara ja på dem, vi försöker ge lite mer utförliga svar:

Får jag berätta om skapelsetro fastän det inte nämns specifikt i kursplanen? (4)

Ja, det får du. Men den springande punkten är OM. Du får, även inom ramen för NO-undervisningen, ta upp kreationism, intelligent design och andra idéer om hur livet uppstått och utvecklats. Inte som ett alternativ till evolutionsteorin, utan som exempel på hur människor har, och i vissa fall fortfarande tror. Du till och med bör göra det inte minst för att ge ett historiskt och kulturellt perspektiv och visa hur lätt det är att dra slutsatser om hur världen är beskaffad utan kritiskt tänkande. Det är då viktigt att själv förstå hur vetenskapen kommer fram till konsensus och formulerar teorier, den högsta formen av en bred vetenskaplig överenskommelse, ofta innefattande ett flertal discipliner, “att detta är, baserat på de kunskaper och fakta vi har idag, den bästa förklaringen vi har just nu”. Som t.ex. evolutionsteorin.

Får jag som skapelsetroende lyfta fram det område som jag själv är extra insatt i och intresserad av? Och får skolan dra nytta av min kunskap och erfarenhet på det området? (1-6)

Ja, under förutsättning att du har erforderlig kunskap i ämnet , vilket vi menar att Axelsson genom sina egna kommentarer och uttalanden har gett anledning att betvivla att han har, inte minst rörande evolution och fysik. Det är av största vikt att en lärare kan skilja på dina egna vanföreställningar och vad läroplanen och vetenskapen säger.

Om jag tar upp skapelsetro i skolan, måste jag då ge lika mycket utrymme till alla andra olika uppfattningar? (1-3, 5)

Nej, naturligtvis måste du göra en avvägning. Men den avvägningen skall vara utifrån vad som står i skollagen och ämnenas kursplaner, inte utifrån din egen övertygelse. Som NO-lärare skall undervisningen vara grundad på vetenskap.

Får jag berätta om skapelsetro på en NO-lektion, eller får man bara prata om det på religionslektioner? (6, 8)

Som vi skrev i svaret till första frågan både får och bör du ta upp olika skapelsemyter, trots att dessa naturligtvis ska ges större utrymme inom ramen för ämnet religionskunskap än naturkunskap.

Kan jag som skapelsetroende undervisa om evolutionsteorin? Är det möjligt att agera professionellt i sin undervisning om något som man själv inte tror på? (7-8)

Svaret beror på hur dina kunskaper om evolutionsteorin, vetenskap och skapelsemyter ser ut och hur professionellt du kan agera och ställa dina egna uppfattningar åt sidan. En fråga du bör ställa dig själv är hur ärlig du vill vara mot dig själv. Kan du ge en rättvis bild av evolutionsteorin om du själv inte tror på den? Ska du gå emot din egen övertygelse och undervisa I evolution och OM skapelsemyter? Kanske finns din plats på en annan plats än i klassrummet?

Hur är det då med udda lärare med specialintressen, har de plats i den svenska skolan? Skulle t.ex. en hockeyintresserad NO-lärare kunna ta upp exempel med krafterna som en tacklad ishockeyspelare utsätts för bara för att hen är sportintresserad? Absolut! Ska hen börja prata om de senaste transferryktena kring Modo Hockey bara för att hen tycker att det är intressant? Nej! Kan läraren ta upp sitt särintresse på ett tillämpat, relevant och opartiskt sätt för att illustrera sitt ämnesområde kan det troligen göra lektionerna både intressanta och givande och är inget vi motsätter oss. Om däremot läraren, som i Axelssons fall, avviker helt ifrån sin disciplin och beskriver osanningar som sanningar och anger sagor som alternativ till evidensbaserad kunskap, då är det minst sagt problematiskt. Att vara lärare inom den svenska skolan innebär att förbinda sig till att följa de lagar och föreskrifter som finns. En lärares politiska eller religiösa tro får aldrig hindra eleverna från att tillskansa sig de kunskaper som anses så värdefulla att de ingår i en skolform som är obligatorisk. Udda lärare förhindrar inte lärandet, men udda lärare som bryter mot lagen och manipulerar sina elever utifrån en personlig agenda gör det definitivt!

Olle Svensk Strand @ollesvensk
Peter Lundin
Linda Strand Lundberg @linda_strand
Simon Klein @sikay91

[Följande text är ett gemensamt blogginlägg från mig och fem andra skeptiker/bloggare angående en skapelsetroende NO-lärares argumentation för att lära ut den kristna skapelseberättelsen på sina NO-lektioner. Läs och reagera! (Texten publicerades ursprungligen på Vetenskap och Folkbildnings blogg)]

Naturläraren Johannes Axelsson skriver på sin blogg att staten sanktionerat undervisning i skapelsetro som komplement till evolutionsteori, och att frånvaron av utbildning i skapelsetro är uttryck för intolerans.

”Om en lärare anar att det bland eleverna förekommer bristande förståelse för skapelsetronde, skulle man kunna ordinera en kombinerad kur med kunskap om vad skapelsetro egentligen innebär – t ex genom att ta upp några positiva belägg för skapelsetro, och på så vis bemöta fördomen att ett sådant ställningstagande beror på bristande kunskap eller intelligens.”

Men Axelsson har fel. Det är inte tillåtet att undervisa i skapelsetro i den svenska skolan. Undervisningen i naturämnen ska vila på vetenskap och dit hör inte skapelsetro. Det är rektors ansvar att se till att så inte sker och ytterst är det skolinspektionen som kan ingripa.

Samtidigt ger Axelsson själv, i flera inlägg, prov på att inte förstå vad evolutionsteori är. Den retoriska frågan hur slumpen kan skapa liv, ger uttryck för att han tror att evolutionsteorin förklarar något annat än livets mångfald, och att teorin förenklar den verkliga förklaringen.

Inte bara evolution ifrågasätts på Axelssons blogg. Eftersom Axelsson är en ungjordskreationist accepteras inte heller grundläggande fysik, kosmologi, geologi eller paleontologi. Då en naturlärare ska lägga mer vikt på att förmedla var vetenskapen står idag än sina personliga övernaturliga förklaringar, om de står i konflikt, är det snarare Johannes intolerans mot evolutionsteorin som är det stora problemet här.

Sin vilja att skapa ökad förståelse för skapelsetro motiverar han bl.a. med ett citat ur läroplanen från 2011, ”Skolan ska främja förståelse för andra människor och förmåga till inlevelse.” Detta är en grav feltolkning. Läroplanen menar inte att man skall låtsas att personliga vidskepliga föreställningar är vetenskap, för att det behagar en själv som lärare. Rätten att tro på vad man vill ersätter inte lärarens roll att enligt läroplanen, så korrekt som möjligt, representera vetenskapen. Därför är texterna där Johannes Axelsson demonstrerar sin okunskap om just naturämnen, precis lika oroväckande som hans argument för att föra in religiös skapelsetro i sin undervisning.

Enligt Skollagen (2010:800) ska ”utbildningen vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet” och vara icke-konfessionell. Lagen poängterar kravet på likvärdig utbildning för samtliga elever inom skolväsendet. Föreskrifter i form av läroplaner utarbetas av skolverket. I läroplanen står, under rubriken ”Skolans uppdrag”:

”Skolan har i uppdrag att överföra grundläggande värden och främja elevernas lärande för att därigenom förbereda dem för att leva och verka i samhället. Skolan ska förmedla de mer beständiga kunskaper som utgör den gemensamma referensram alla i samhället behöver. Eleverna ska kunna orientera sig i en komplex verklighet, med ett stort informationsflöde och en snabb förändringstakt. Studiefärdigheter och metoder att tillägna sig och använda ny kunskap blir därför viktiga. Det är också nödvändigt att eleverna utvecklar sin förmåga att kritiskt granska fakta och förhållanden och att inse konsekvenserna av olika alternativ.”

Evolutionsteorin är en betydande del av den ”gemensamma referensramen” inom biologins kunskapsområde och är nödvändig för att förstå sambandet mellan människor och andra levande organismer eller uppkomsten av antibiotikaresistens hos bakterier, för att nämna några exempel. För betyget E i Biologi, vilket är det lägsta godkända betyget, för årskurs 9 krävs att eleven har ”grundläggande kunskaper om evolutionsteorin och andra biologiska sammanhang och visar det genom att ge exempel och beskriva dessa med viss användning av biologins begrepp, modeller och teorier.”

När en NO-lärare endera inte kan orientera sig i informationsdjungeln eller väljer att tro på bibelns skapelseberättelse mot bättre vetande, är det mycket svårt för denna person att utbilda sina elever i att ”kritiskt granska fakta och förhållanden”. I detta begrepp bör rimligtvis också ingå att kunna värdera de fakta man granskar och inse samt acceptera de fakta som står upp emot granskning. Evolutionsteorin är ett sådant faktum!

Den är en av våra mest bekräftade teorier idag och inbegriper en mängd delvetenskaper som både tillsammans och var för sig bekräftar evolutionen. Inom vetenskapen finns det inga andra alternativ. Evolutionsteorin är inte statisk utan förändras och förfinas kontinuerligt, vilket är den sanna styrkan i det naturvetenskapliga arbetssättet.

Skapelseberättelsen däremot, är inget annat än just en berättelse. En statisk och religiös berättelse. Religion hör inte hemma på biologilektionen eller någon annan NO-lektion. Det framgår klart och tydligt av läroplanen. Den kristna skapelsetron är långtifrån den enda skapelsemyt som florerar i världen. Genom Johannes Axelssons argumentation skulle alla övriga också behöva balanseras mot och jämföras med vetenskapen. Häri ligger kanske Axelssons största problem!

Peter Lundin

Emil V. Nilsson

Linda Strand Lundberg

Simon Klein

Olle Svensk Strand

Anders Hesselbom

Uppdatering

Newtonbloggen försöker besvara vår kritik: Unison ton mot skapelsetron
Bloggen Asebia anmäler Johan Axelsson: Newtonbloggaren anmäld av mig

Hanne Kjöller skriver i dagens DN om insemination. I det stora hela famlar hon desperat efter argument mot att tillåta ensamstående kvinnor inseminering. Argumenten liknar KDs “Tänk på barnen” och är lika ogrundade. Ett flertal frågor dyker upp när man läser hennes text, frågor som även borde vara uppenbara för Hanne själv. Om de är det men hon har valt att bortse från dem, eller om de helt enkelt inte varit uppenbara för henne vet jag inte. Låt oss titta närmare på ett par av dessa frågor.

“Allt kan säkert fungera jättebra. Haken är bara vad som händer när det integör [sic] det.

 Då finns en utsatthet som inte har någonting att göra med hur man lever utan med att barnet är utlämnat åt en ensam vårdnadshavare.”

Ja tänk, saker kan hända. En ensamstående mamma kan få cancer och dö. Hon kan också drabbas av psykisk ohälsa, hamna i missbruk eller förolyckas, precis som alla mammor och pappor, även de till barn med båda föräldrarna närvarande. Detta är naturligtvis Hanne medveten om. Hon påpekar det till och med själv. Men hur ska vi göra om en förälder av någon anledning inte längre finns kvar? Ska den kvarvarande föräldern tvingas inleda ett nytt förhållande? Eller förlitar vi oss på att de skyddsnät som finns, både privat inom släkt och vänner och på de som samhället står för?

Att någonting kan hända även om man har två föräldrar är Hanne som sagt själv inne på.

“Det är också riktigt att männi- skor (sic) blir ensamstående för att den ena av föräldrarna (läs: pappan) sjappar. Vidare är det riktigt att ensamstående skaffar barn själva genom att låta sig insemineras i Finland eller Danmark där det är tillåtet.

 Men vad individer gör eller vad som händer under familjelivets gång är något helt annat än vad samhället väljer att från början ge sin juridiska välsignelse. Den mamma som väljer att bli ensamförälder får stå för det inför sitt barn. Men om riksdagen väljer att lagstifta om denna rätt måste det också finnas en idé om vad man ska göra när mamman får en aggressiv bröstcancer när barnet är nio år.”

Ja, hur gör man vid t.ex. ensamadoptioner? Hanne svara själv på frågan.

“Det är riktigt att man kan adoptera som ensamstående, men då är förutsättningen att det finns andra vuxna i familjens närhet som barnet kan knyta an till.”

Är det då inte en möjlighet att ha en liknande utredning inför en insemination? En utredning, som vi andra slipper – vi kan skaffa barn, hej villt, helt utan någon som helst kontroll av myndigheter eller samhälle. Bäva månde nymoralisterna.

Men den förmätnaste kommentaren sparar Hanne Kjöller till slutet.

“För en ensamstående kvinna behöver alternativet inte vara barnlöshet. Det finns sajter där homosexuella män med ljus och lykta söker kvinnor att dela föräldraskapet med.”

När jag läste det höll jag på att spilla ut mitt morgonkaffe och bli en otrevlig människa av den anledningen också. Vad menar människan, att man bara för att man är ensamstående och vill ha barn också är helt tillfreds och beredd att gå till sängs med nån man inte har en kärleksrelation med? Ja, jag vet, de allra flesta, om inte alla, gör en insemination i dessa fall. Men vad är skillnaden då mot förslaget? Jo, att det är par som ansöker om insemination, och att reglerna skiljer sig mellan landstingen. Och långt ifrån alla har samma regler för lesbiska (PDF) Däremot finns det inga som helst krav på att donatorn, bögparet, i Hannes exempel, ska vara närvarande i barnets liv. Ja visst, i många fall fungerar det så. Och är ju jättebra, för alla inblandade. Men som sagt, i det stora hela handlar det om ifall den som vill insemineras lever i ett förhållande eller inte.

Vad är det som hindrar dessa mammor att, så att säga, gå den biologiska vägen; ut på byn ett par kvällar och knulla runt tills man blir gravid. (Vill möjligen Hanne Kjöller även förbjuda one night stands?) Naturligtvis finns det inga som helst hinder för ett sånt förfarande. Ja, skulle väl vara att man inte vill knulla runt, utan man vill bara ha precis samma rättigheter som parlevande, eller för den delen ensamstående vid adoptioner. Nej, det är dags för de övrig allianspartierna att köra över KD i den här frågan, eller kan vi vänta oss ett par vänder i bloggar och på twitter, för att sedan läsa en debattartikel där den svenska högerkristna fallangen går ut ett en debattartikel och säger att de nu minsann har ändrat sig (nej då, inte tror vi väl att det låg några påtryckningar bakom deras beslut om att gå med på att upphäva steriliseringskravet vid könskorrigerande operationer.)?

Att ge människor särskilda rättigheter, eller låta dem undgå skyldigheter, utifrån deras religion är inte en framkomlig väg i ett modernt, demokratiskt samhälle. Jag motsäger mig inte allas rätt att tro, utöva sin tro eller ens att förespråka eller uttrycka sin tro offentligt. Vad jag motsäger mig är att denna frihet skall överordnas andra friheter eller skyldigheter.

Ska man ha rätt att bära religiösa symboler i det offentliga rummet? Naturligtvis, precis som du ska få bära vilka andra symboler som helst. Staten och samhället skall inte värdelägga krumelurer.

Ska man få omskära sin åtta dagar gamla son? Nej, detta innebär ett oåterkalleligt ingrepp på en annan individ som dessutom inte är i stånd att själv bilda sig en uppfattning om ingreppet. Vill en myndig person låta sig omskäras skall han, eller hon, ha full rätt att göra det.

Ska man få döpa sitt en månad gamla barn? Ja, dopet och ceremonin kring denna är en symbolhandling och handlar framför allt om de övriga närvarande. Det kommer inte att innebära några kvarvarande ärr hos barnet.

Ska man ha rätt att bära heltäckande slöja i skolan eller på arbetet? Möjligen. Om det kan anses som farligt eller på annat vis olämpligt att täcka ansiktet, skall det inte vara tillåtet. Däremot skall inte ett enskilt plagg särskiljas, var sig med förbud eller med rätt att frångå annat förbud. Jag har dock svårt att se hur det faktum att någon vill dölja sitt ansikte i tillräcklig stor grad skulle vara menligt för undervisningen för att föranleda ett förbud. Slöja? Visst. Keps? Fine by me. Latexdräkt? Om du vill skämma ut dig, varsågod. Korvhatt? Ja, ja, ja, ha på dig va fan du vill. Sluta tjata. Kan vi gå igenom era tankar kring upplysningen och vad den har inneburit för oss på tjugohundratalet istället?

Har lite tankar på att sparka igång en podcast med liknande inriktning som The Pod Delusion; en skeptiskt humanistisk och nördigt intellektuell eller humanistiskt nördig och intellektuellt skeptisk, möjligen humanistiskt intellektuell och nördigt skeptisk. Äh fan, tänk på fyra ledord: skeptisk, humanistisk, intellektuell och nördig.

Upplägget skulle vara att till varje avsnitt plocka in fem till tio bidrag på runt fem till tio minuter från en mer eller mindre fast stab av deltagare. Utgivning riktar jag in mig på var fjortonde dag i början. Förhoppningsvis kommer det att vara så pass många knutna till projektet att det räcker att bidra med inslag till kanske vart annat eller vart tredje program. Men låt inte det avskräcka, jag kommer med glädje ta emot bidrag även oftare eller mer sporadiskt.

Inriktningen på inslagen kan röra sig om bland annat, men inte nödvändigtvis begränsat till, vetenskap, intervjuer, samhällsdebatter, teknik, livsåskådning. Och jag ser gärna deltagare från skeptiker- och humanismrörelsen, från samhälls- och teknikdebatten, från livsåskådnings- och ateistsynvikel. Kort sagt en bred och intressant blandning.

Låter det intressant, så hör av er (olle(på)funkis.org eller @ollesvensk), antingen om ni vill vara med och bidra med inslag eller att rodda podcasten. Till dess läs gärna hur James O’Malley presenterade The Pod Delusion på sin blog (så slipper jag försöka formulera om allt eller bli anklagad för plagiat):

Get Involved

Had a listen to The Pod Delusion and want to get involved yourself? We’re always looking for new people to add to our roster of reporters – after all, the show is a collaborative effort and it is the wide range of contributions that make it what it is.

Perhaps the best way of describing the ‘philosophy’ behind the show, if you’ll excuse the pretentiousness, is by taking a look at the original pitch I wrote on my blog describing what I’d like the podcast to do. Cast your mind back to September 2009…

I’ve got an idea for a podcast in my head, but I need your help to turn it into something slightly more tangible!

The idea in my head is in a podcast that’s broadly lefty/liberal/skeptic/atheistic/geeky – essentially Guardianista in philosophy, or maybe sharing values with Little Atoms if it were produced by someone infinitely less educated. The remit of the podcast would simply be “things that are interesting”, and I’d hope the tone would be somewhere between satirical, sarcastic and light hearted – I struggle at the best of times to sound sincere, so attempting to do anything 100% “worthy” is perhaps beyond my abilities.

Obviously, like everyone I have limited time, and I’d like to do it with the help of a team of people who are better qualified and more knowledgeable on “interesting” topics than myself, so the format for the podcast I envisage is as follows:

– An introductory monologue by myself, where I introduce what is coming up and talk about something vaguely topical

– Then packages submitted by contributors of between 3 and 7 minutes long each.

– The podcast will last approximately 15-20 minutes, at least initially. And will be a weekly affair.

I’d like to have a pool of contributors large enough to not have to try and coerce people in submitting something new every week – like how the news has different reporters and they’re not necessarily all on TV every day.

To give an example on the sort of topics contributors could cover, things like maybe something about the BCA and Simon Singh, the BNP being twats about something, exposing why Littlejohn is being a hypocrite this week, that sort of thing. Pitch me anything, basically. Vaguely topical, but it doesn’t have to be amazingly topical.

Editorially, I have no concerns about bias. As much as we deride Fox News, and the American networks, the fact they have people passionately arguing for a point of view makes them infinitely more compulsive viewing than the dull BBC. So if contributors want to really go after something or someone, I’m all for it, as long as I won’t get sued.

Contributors could submit their reports in any style they wish – an “essay” (a la From Our Own Correspondent), a debate, a stand-up routine, an interview with someone relevant, hell, even in the form of song would be amazing. All that you’ll need to be able to do to contribute is have some means of getting audio on to the internet and to me. So you’ll need a microphone – or if you’ve got an iPhone or Smartphone, download the ipadio app from the appstore and use that!

If this gets going I think I’d set up a mailing list for contributors so that at the start of the editorial cycle contributors could e-mail in and pitch ideas for stories and they can be discussed to make sure there’s no duplicates – and I could perhaps suggest stories it could be interesting to cover – and then as the week goes on and reports are sent in, I’ll compile them into the final podcast, before uploading it on whatever day we decide to publish it on.

Does this idea interest you? Would you like to be a contributor? No need to commit at the moment – I just want to collect the details of people who would be interested! If you’re trying to get into journalism, are a blogger, or just want an excuse to listen to the sound of your own voice (like I do), then this could be another string to add to your bow.

So drop me an e-mail on james (at) jamesomalley (dot) co (dot) uk and let me know who you are, and maybe what sort of thing you’d like to do if you can think that far ahead! Contact details (e-mail, Twitter, etc) would be useful too.

I reserve the right to abandon this with no shame if nobody is interested and/or I’m too busy to produce this.

Det här med konspirationer, hur sannolikt är det att Illuminati, Bilderberggruppen, de där utomjordiska ödlevarelserna eller vilka det nu är som sägas styra världen, bara skulle låta den så kallade “sanningsrörelsen” vara? Om det ligger det någonting i vad de i sin paranoida världsuppfattning tror, då skulle väl “sanningssägarna” snabbare än en det tar att lägga ut en chemtrail blivit inplockade och satta på nått hemligt sinnessjukhus någonstans? Som jag ser det så kan det därför bara finnas två förklaringar; antingen styrs inte världen av några hemliga konspirationer, eller så är det de som kontrollerar även “sanningsrörelsen”. Nu är det upp till dig att avgöra vilken variant du finner för troligast. Men kom ihåg: hur du än vrider och vänder på det, lita inte på allt du läser på vaken.se.

Lika ologiskt är konspirationsfantasin om Big Pharma. Ja, jo, det förekommer många tvivelaktigheter där. Ja, jo, man kan ifrågasätta fördelningen mellan forskning och marknadsföring. Ja, jo, man kan ifrågasätta att det läggs mer pengar på att bota skalliga vita män än undernärda svarta barn. Men kom igen, om Big Pharma skrupellöst bara skulle vara ute efter att tjäna pengar, varför lägger de alla de millioner i både pengar och mantimmar de gör på att ta fram nya preparat? Varför inte istället repa lite örter och blanda ihop till en välgörande salva, ta en minimal mängd av någonting och spä ut det några milliarder gånger och droppa på sockerpiller eller utbilda en hoper healare som med ett leende och lite handpåläggning skulle bota patienterna? Antagligen skulle de med ett minimum av satsat kapital kunna maximera vinsten miljonfalt. Ja, lite som KAM-industrin gör nu, faktiskt.

Jag ber mina sponsorer inom Bilderberggruppen och Big Pharma att lägga den överenskomna summan i ett kuvert i papperskorgen invid tredje pelaren på perrong fyra på centralen. Tack för ett gott samarbete.

Jag har hamnat i en diskussion på Facebook om WHO och deras råd om helamning under längre tid. Och jag tycker den är ganska intressant, så jag delger den här. Jag har dock tagit bort namnen på de inblandade. Jag ska hålla den uppdaterad om det kommer ytterligare inlägg.

K O Därför är amning viktigt ur ett globalt perspektiv!

WHO | 10 facts on breastfeeding
http://www.who.int
Breastfeeding is one of the most effective ways to ensure child health and survival. A lack of exclusive breastfeeding during the first six months of life contributes to over a million avoidable child deaths each year.

Olle Svensk Strand Bakgrunden till WHOs rekommendationer är bland annat tredje världen och den dåliga tillgången på rent vatten, bristfälliga möjligheter till hygien och en på sextio- och sjuttiotalet massiv reklamkampanj från tillverkare av bröstmjölksersättning i U-länder. Förhållanden som inte går att översätta med I-världen.

Vill man ha en lite mer nyanserad bild av amning, helamning och mat för bebisar föreslår jag an genomlyssning av avsnitt fyra av Föräldrapodden.

http://foraldrapodden.se/a?rchives/1650

“I det här avsnitten intervjuar jag Agnes Wold som är läkare och professor i klinisk bakteriologi och som är särskilt insatt i hur vårt immunförsvar fungerar. Hon berättar om myterna kring amning och allergi och immunförsvar, ger en förklaring till varför WHO:s och Svenska Livsmedelsverkets råd kring barn och mat inte ska sväljas med hull och hår samt berättar om den galopperande glutenintoleransen.”
måndag kl. 13:48 · Gilla

K O Vi har ju ett val. Vi som bor I-land och kan betala för de andra alternativen. Själv gillar jag naturligt bäst. Det är mitt personliga val!

Olle Svensk Strand Jag hävdar inte att amning är dåligt. Tvärtom, det finns många fördelar och god aspekter med det; närhet, näring, tillgång… Men att så hårt fokusera på amning som “det rätta” som till viss del har skett de senaste 10-20 åren har i många fall skapat missmod, vanmakt och en känsla av att vara en dålig mamma hos många som haft svårt att få det att fungera.
Sen är frågan vad som är “naturligt”. Det naturliga kanske är att vid sidan om amning låta barnet smaka redan från mycket tidig ålder. Lyssna på podden, där tar Agnes Wold bland annat upp studier av barn och mödrar i, jag vill minnas att det var Indien?. På frågan om de helammade eller gav barnen vanlig mat, så svarade alla att de helammade. När man sedan studerade dem såg man att barnen ofta fick smaka på både mat och dryck från början. Inte mycket, bara liksom att fukta läpparna. Men gradvis mer och mer. Men eftersom mammorna ansåg att de fick näringen från amningen, och det var också det de fick, ansåg de att de helammade. Så kanske det är det “naturliga”?

K O Det var så dåligt ljud på podden att jag tyvärr inte kunde höra. Googlade lite på Agnes och läste lite andra artiklar. Hennes forskning om immunförsvaret är intressant. Som jag förstår det så vill avliva myten om amningens roll i immunsystemet och dess påstådda skydd mot allergier.Aanledningen till att jag kallar amning naturligt är att jag för bröstmjölk i brösten när jag väntar barn och att den fortsätter att bildas efter stimulering av barnet efter dess födelse. Naturligare än så kan det inte bli enligt mig. Men det säger inte att jag inte har full respekt för den som tänker, vill och gör annorlunda! Tycker dock att det är viktigt att tänka på varför amning rekommenderas av WHO ur ett globalt perspektiv! Mycket mycket mycket svårare att minska barnadödligheten i fattiga länder med barn som är beroende av barnmatsindustrins produkter…

K O Citat Olle”…att så hårt fokusera på amning som “det rätta” som till viss del har skett de senaste 10-20 åren har i många f…all skapat missmod, vanmakt och en känsla av att vara en dålig mamma hos många som haft svårt att få det att fungera.” Är detta vetenskapligt bevisat? Eller ett antagande av enskilda indivier. Själv har erfarenhet av att känna missmod, vamakt och en känsla av att vara en dålig mamma för att jag VELAT amma. Så det skulle jag gärna villja se lite siffror på, på samma sätt som Agnes Wold vill ha vetenskapliga bevis för amningens betydelse eller obetydelse för immunförsvaret.

K O ?;)

Olle Svensk Strand Vet inte om det finns några studier gjorda på hur mammors känslor kring amning, men jag har både hört och läst om många som känt press att de ska amma. Men naturligtvis finns det de som känt tvärt om. Och alla gånger som det man känner omgivningen bedömer och dömer en som förälder är lika illa. Man har oftast nog med allt det helt av sig själv.

Det bästa sättet att komma ifrån detta, för oss här i en välordnad tillvaro, åtminstone, tror jag är att vare sig göra amningen till något heligt, rätt eller “naturligt” (Ja, det är det naturliga, så till vida att det är på vilket sätt vi däggdjur ger vår avkomma näring den första tiden. Möjligen, och kanske också troligen, med mer eller mindre möjlighet att smaka på annan föda.)

Eller att göra det till något skamligt eller att påstå att det inte skulle ge barnet tillräckligt med näring. De värsta avarterna på det har väl varit “flaskmatsbarnen” och 4-timmarsregeln på 50-60-talen och de tidigare nämnda kampanjerna från barnmatsindustrin.

Istället ska alla mammor, ja, pappor också, få största möjliga stöd vilket val, eller vilka förutsättningar, de än har. Det borde vara så självklart att det inte skulle behöva påpekas.

Och som du skriver, är Agnes Wolds fokus mer på att studera de ofta ogrundade påståendena att bröstmjölk skulle ge det skydd mot allergier och sjukdomar som påstås. I vissa fall har den i det närmast gets magiska förmågor och varit bra mot i stort sett allt; eksem, ömmande bröstvårtor, täppta näsor, öroninflammation. Så är det troligen inte. Bröstmjölken är en god, och fullvärdig, källa till näring, och ger det barnet behöver för att växa de första månaderna. Dessutom praktiskt och säkert förvarat och, för de flesta, lätt att ge.

Men bara för att amningen ofta är det säkraste och bästa sättet för människor i tredje världen att ge sina barn näring de första månaderna upp till året, betyder det inte att helamning därför är det bästa för oss i mer välordnade förhållanden. Kanske inte heller det naturliga. Mot bakrund av det kan man ifrågasätta att WHO ger globala riktlinjer. Förutsättningarna är så skilda att det bästa borde vara att ge olika riktlinjer utifrån de olika förutsättningarna.

K H Om inte mammorna ammade sina barn i de afrikanska länderna skulle inga barn överleva där, det tycker jag säger en del hur viktigt bröstmjölk är.. Nu är det ju så att WHO inte ger riktlinjer enbart till Sverige och jag anser att de riktlinjerna är bra och framför riktade till u-länder. De har varken råd eller tid med ersättning till barnen och den ersättning de får av Nestlé är ju dålig! Vi har i alla tider ammat våra barn länge och jag tycker att det ska reklamerats för i grund och botten så är det bvcsköterskorna och andra i vården som är dåliga att följa upp unga mödrar i deras kamp mot tex ömma bröstvårtor, ångest och andra funderingar. Pressen hos mödrarna kommer innifrån men ingen stöttar på rätt sätt och då känner de sig misslyckade..Ersättning kan vara bra men inte som det sagts, i u-länder. Ingen ska känna att man är en dålig förälder om man ger ersättning eller ammar, man ska göra som man känner såklart men inte ändra WHO:s riktlinjer,det är väl att ta i? Såhär känner jag iaf…=)

K O Kul med reaktioner och kommentarer :). Forskning om föräldrar BVC amning flaskning m m i Sverige är jag säker på att det behövs mer av för att kunna förbättra vår välfärd ytterligare och utöka den från att handla om fysisk överlevnad till psykiskt och socialt välmående. Men det är nog inte uppgiften för en immunolog. Att ifrågasätta WHOs riktlinjer för den lilla lilla klick i världen som har det allra allra bäst anser jag personligen är att skjuta över målet. Det blir problematiskt när man inte ser saker i sitt rätta sammanhang. Och som jag tidigare sagt – vi i Sverige har det i de flesta så gott ställt att vi har goda möjligheter att göra så som vi behagar.
måndag kl. 22:25 · Gilla

K O ?@Olle: Vad gäller naturligt så är jag helt inne på däggdjurstanken. På samma sätt som naturen (än så länge) erbjuder oss möjligheten reproducera oss ger den oss möjligheten att amma/dia/föda vår avkomma.

Olle Svensk Strand Måste nog klargöra ett par punkter.

Problemet med bröstmjölksersättningen är inte att de inte har tid eller råd, även om det sista naturligtvis också kan vara ett problem i vissa fall och kan leda till att man t.ex. späder ut den för mycket. Det största problemet med flaskmatning i dessa områden är hygienen och bristen på tillgång på rent vatten.

WHOs riktlinjer är inte enbart för Sverige, nej. De är generella och globala, och det är just det som är problemet. Att utgå från vad som är goda råd i fattiga delar av världen utan, eller med dålig tillgång till rent vatten, möjlighet att hålla rent flaskor, nappar och annat, och låta dessa råd, som i vissa delar av världen kan vara direkt livsavgörande, ligga till grund för generella och globala råd blir missvisande.

Så varför skull det vara fel att ändra på WHOs riktlinjer? Dels göra dem mer anpassade för de omständigheter som råder i olika delar av världen. Och dels låta dem vila mot vetenskaplighet.
På vilka grunder råder man alla, globalt, att undvika flaskmatning och nappar? På vilka grunder förespråkar man bröstmjölkens skyddande egenskaper på t.ex. immunförsvar? På vilka grunder förespråkar man helamning upp till sex månader?

Och är det inte lite förmätet att tro att de problem som många upplever med amning handlar om dålig uppföljning och stöd och att pressen kommer inifrån? Ja, i vissa fall kanske. Men i vissa fall handlar det kanske istället om att för dessa familjer så skulle det fungera mycket bättre att flaskmata, helt eller delvis. Och här menar jag för oss i t.ex. Sverige. Att i de fallen komma med mer stöd, mer råd, fler uppmaningar att fortsätta att prova, leder kanske till mer oro, vanmakt och känslor av att vara en dålig mamma.

Än en gång, bröstmjölk och amning är jättebra. I vissa fall kanske det enda säkra, men knappast för oss i I-länderna. Men bröstmjölksersättning och flaskmatning är inte något dåligt, om man har tillgång till rent vatten och goda möjligheter att hålla hygienen.

K O Det var ju detta med tillgång på rent vatten……därför är amning viktigt ur ett globalt perspektiv. Det var just det jag ville föra fram i all enkelhet. Amning kanske inte skyddar mot astma och allergi (vilket stämmer i den här enskilda familjen med ammade astmatiker) men skyddar världens allra mest utsatta barn mot andra faror. För mig handlar det inte om det ena eller det andra, utan både och, och utifrån vetenskap och beprövad erfarenhet som det då vackert heter !

M O Olle: Jag håller med dig om att budskapet “bröst är bäst” har varit kontraproduktivt. WHO har gått ifrån detta uttryuck och säger nu helt nekelt att amnign är normalt. Agnes Wold har i många år nu drivit på budskapet att amning inte påverkar förekomsten av allergier. Då avses allergisjukdom i ett ganksa snävt perspektiv. men hon skjuter över målet i sin iver att dissa folk som arbetar för amning. Barn i rika länder som inte ammas löper dubbelt så hög risk att drabbas av öroninflammation änm barn som inte ammas. Risken att barn drabbas av idarré. lunginflammation, plötslijg spädbarnsdöd och för nyfödda och prematurer den hemska sjukdpomen nekrotiserande enterokolit, NEC, blir också högre ju fler barn som får bröstmöjlksersättning.

M O Det här är akillnader som syns på befolkningsnivå. man kan aldrig säga att ett enskilt barns (eller mammas) hälsa beror på amnignen. Men om man tittar på hela befolkningar så framträder det vissa skillnader.

M O Olle, forts: Som alla andra flaskfantaster (och Nestlé) är du noga med att framhålla fattiga länders dåliga vatten som en risk med brsötmjölksersättning. Så enkelt är det inte. För att tillreda bröstmjulkersättning säkert behöver du också en ren arbetsyta, bra diskförhålllanden, avlopp och säker uppvärmning. DESSUTOM är det viktigt att komma ihåg att det finns komponenter i bröstmjölken som aktivt skyddar barnets mag- och tarmsystem från skadliga mikroorganismer. Bröstmjölken innehålller ett aktivt skydd mot alla skadliga ämnen som mamman (och därmed barnet) har i sin omgiovnign och skräddarsyr sitt immunfösvar därefter.

M O F ö finns det mågna fler skillnader på bröstmöjlksersättnign och amning. smaken och förpacknignen t ex. Bröstmöljk smakar litegrann olika beroendep å vad mamman har ätit och olika i början av amningen jämfört med i slutet. Den blir olika beroende på hur lång tid som går mellan amningarna. Bröstmölksersättnign är alltid densamma ochj om den ges med nappflaska får barnet inte sensationen av levande hud mot sina läppar medan det äter. Det kanske inte ger några påvisbara skillnader i hälsa och utveckling men det är onekligen en skillnad.

M O Ändå kan det förstås vara bättre för enskilda familjer att flaskmata än att amma, i synnerhet om man inte fått sakkunnig hjälp med amnignen (det finns mer att göra än du kanske är medveten om). Det är mycket osm inverkar på hur var och en gör men om man gillar att flaskmata behöver man inte nödvändigtvis racka ner på amning, eller WHO.

K O Tack för en massa matnyttig information Marit! Tänk vilken kunskap som finns att tillgå. Visst är den baserad på vetenskap och beprövad erfarenhet. ;)

M O Här är sen senaste sammanställnignen vad jag vet: http://www.surgeongeneral.?gov/topics/breastfeeding/c?alltoactiontosupportbreast?feeding.pdf

K O Då läser jag den! :)

Olle Svensk Strand Ett kort svar på språng, jag ska också läsa länken du ger.

För det första är jag ingen flaskfantaster, så den halmgubben bränner vi. Vad jag ifrågasätter är hållningen att amning är att föredra i alla utom i extema lägen. Att amning och bröstmjölk är någon form av “ormolja” och skyddar mot allehanda sjukdomar, åkommor och problem. Och, kanske framför allt; även om jag inte till fulla har drivit frågan i denna tråd, att helamning under lång tid är att fördra eller att det på något sätt skulle vara det naturliga. Som jag nämnt kan det naturliga istället kanske vara att låta även riktigt små barn smaka, och nota bene: jag menar verkligen bara smaka, på annan mat och dryck.

Och ja, jag är medveten om skillnaden mellan populationstudier och anekdoter, det är därför jag har undvikit anekdoter.

Uppenbarligen är detta ett känsligt ämne, och jag har egentligen ingen personlig preferens för flaskmatning eller amning. Däremot har jag en preferens för att de råd som en organisation som WHO ger ska vara sakliga, vetenskapligt grundade, relevanta och anpassade för de olika förutsättningar som råder.

M O Vem har hållningen att amning är att föredra utom i extrema lägen? Nej amning “skyddar” inte mot någonting, om man ser amning som det normala. Om man däremot ser bröstmjölksersättning fom det normala så bidrar amning med ett “skydd” mot en hel rad sjukdomar och tillstånd. Detta står i dokument på WHO:s webbplats med refernser vidare. Har du tittat där?

M O Rättelse: WHO menar inte att amnign “skyddar” utan att utebliven amning ökar risken för sjukdom. 6 månaders helamning är knappast lång tid. Mat är ytterst kulturbundet för oss människor och ges på många sätt. En sedvänja som finns på många håll är att kasta råmjölken, den första mjölken och i stället ge barnet diverse skumma vatten- och mjölkbladninga,r vilket bidrar till att öka sjuklighet och dödlighet. Men den är på inget sätt naturligt för människor. Däremot vet man att bröstmöjlken generellt räcker som enda föda i minst sex månader. Vad är det som provocerar dig så med det?

M K B Jag tycker också att det skulle vara intressant att veta varför rådet helamning i sex månader som Olle tycker är så provocerande. Sen att bröstmjölk är ett mirakelmedel mot täppta näsor, eksem osv är heller inget påhitt eller hokuspokus, det innehåller antikroppar och en massa infektionsskyddande proteiner – visst funkar det mot alla möjliga små åkommor. Testa själv om du har möjlighet! :)

Jag skriver till er både i en zoologisk fråga likväl som i religiös förvirring. Jag vet inte om ni redan är bekant med dessa förbryllande skapelser jag kommer att berätta om. Inte heller vet jag om ni kan hjälpa mig i denna fråga om Skaparens vett och sinne. Enkelt uttryckt: vilken sorts sjuk varelse är denna vår Gud? Å ena sidan kan han skapa vackra blommor och söta barn, som glatt springer runt på en sommaräng och plockar de nyss nämnda blommorna. Och samtidigt skapar han så bisarra, för att inte säga äckliga, livsformer som Zombiesvampar och Thrips Egg Mite. Både vilka har den mest motbjudande form av reproduktion. I det senare exemplet även innefattande incest. Men mer om det senare. Låt oss först se närmare på Zombiesvamparna.

Zombiesvamp, redan namnet gör att våra tankar vandrar till någon tät, fuktig, regnskog på en isolerad, ö långt borta. Och det är också där vi finner denna märkliga svamp.

De myror som vandrar runt högt uppe i trädtopparna i Thailands regnskogar och gör vad det nu är myror gör, kan, om de har otur, finna sig själv som kusliga värdar åt Zombiesvampen. De smittade myrorna tvingas till ett beteende som mer eller mindre gör dem till en del av svampens fenotyp. Den växande svampen fyller myran kropp och huvud, vilket orsakar att musklerna förtvinar och tvingar isär muskelfibrerna. Dessa zombiemyror agerar även på ett annat sätt från sina oinfekterade artfränder. De tenderar att vara förvirrad, och vandrar ur kurs. Kramper gör också att de förlorar fotfästet och till slut faller ner. Där nere, bland undervegetationen, några decimeter ovanför marken, befinner de sig i en mycket varmare och fuktigare miljö, förhållanden som gör att svampen frodas.

Mitt på dagen, när solen står som högst på himlen och dess strålar värmer regnskogen, och får den att ånga, synkroniserar svampen myrornas beteende och tvingar dem bita sig fast på undersidan av ett blad. Svampcellerna i myrans huvud får muskelfibrerna som öppnar och stänger myrans käkar att lossna och låser käken, vilket gör att en smittad myra inte kan släppa bladet. Inte ens efter döden. Några dagar senare, växer fruktkropp genom skallen på myran som släpper sporer som fångas in av en annan vandrande myra.

Men vi ska inte tro att vi uppe i den kalla norden är förskonade från dessa parasiter som gör insekter till levande döda. I Sverige och Europa finns en parasit som drabbar kor och får. Den heter Lilla Leverflundran och finns i gallgångarna i djurens levrar. Därifrån släpper den ut ägg som följer med djurets avföring ut. På betet tas parasiten upp av en snigel och sprids med snigelns slem. Detta slem äts av myror och när parasiten kommer in i myran så tar den sig upp i myrans “hjärna” och tvångsstyr myran att klättra upp på ett långt grässtrå och där bita sig fast för att vänta på att en ko eller ett får ska komma och äta upp grässtråt och myran. Väl i kon eller fåret kommer parasiten till levern och dess livscykel är fullbordad och ett nytt varv påbörjas.

När vi skakat av oss dessa fruktansvärda bilder ur våra sinnen, låt oss vända blicken och fokusera på ett ännu mer motbjudande och hemska exempel på Skaparens sjuka sinne: Thips Egg Mite.

Jag har inte hittat så mycket om denna groteska lilla varelse. Förståeligt, eftersom detta inte är ett ämne som många vill låna ut sina sinnen och intelligens för att studera eller skriva om. Men jag har lyckats spåra upp denna korta film

Det som gör Thrips Egg Mite så vidrig är på vilket sätt den får sina ungar. Kvalstrets avkomma kläcks den dräktiga honans livmoder. Nästan direkt efter kläckning har den enda hanen i kullen sex med alla sina systrar, och befruktar på så vis dem när de fortfarande befinner sig i livmodern. De nu dräktiga honorna börja äta sig ut ur sin mor, och slukar henne inifrån och ut. När de äntligen har ätit sig ut, söker de redan dräktiga Thrips Egg Mites honorna upp ett blåsfotingägg att äta, och därmed ge näring åt sin egen avkomma, som växer i deras kroppar.

Låt oss nu minnas och komma ihåg att dessa varelser, om vilka jag har förtäljt de mest kväljande berättelser, är tänkta att vara skapta av samma gestalt som har gett oss små söta kattungar, fantastiska solnedgångar och dubbla regnbågar. Som jag redan har frågat vad för sorts sjukt sinne har denna, vår Gud och skapare?