Det är skeptiskt att tro på vetenskap
Skrev just det här svaret på inlägget “Är det skeptiskt att tro på vetenskap?” på den intressanta bloggen Dalarnas Kiropraktor.
Man kan naturligtvis vara skeptiskt till allt, och framför allt det som de flesta, det s.k. “etablissemanget”, säger är sant. Men det är knappast att vara skeptiker, i alla fall inte en vetenskaplig skeptiker. Snarare skulle man finna sin hemvist bland övriga förvirrade själar på vaken.se.
Vetenskaplig skepticism handlar snarare om att förlita sig på ett vetenskapligt synsätt. Detta innebär bland annat, inte att lita blint på vad vetenskapen säger, utan att förlita sig på vetenskapens konsensus. Har en teori prövats i tillräckligt hög grad och därigenom blivit den förklaringsmodell som i den vetenskapliga världen just nu är den rådande, kan man som lekman med stor trygghet säga, som vetenskapen: “det här är vad vi tror just nu.” Naturligtvis innebär detta också att utifrån kunskap och insikt hur de vetenskapliga metoderna, och hur man kommer till denna konsensus, att vara kritisk och medveten om att denna förklaring kan komma att kullkastas om ny forskning presenterar nya teorier som på samma sätt prövas och blir grunden för en ny konsensus.
Vetenskaplig skepticism utesluter inte källkritik. Tvärt om, det är också en av dess grundpelare. Är frågeställningen och hypotesbildningen i studierna relevanta? Vem ligger bakom studien? Hur ser publiceringen ut? Innehåller den tillräckligt med bakgrundinformation och data? Är slutsatsen rimlig? Var, och hur, är den publicerad? Har den reproducerats med liknande resultat? Har det uppstått nya frågor och hypoteser? Har dessa studerats? Naturligtvis kan man inte som lekman, och även vetenskapsmän är lekmän utanför sina specialområden, inte alltid studera all litteratur eller alla artiklar, eller ha den kunskap som kan behövas för att göra en fullvärdig utvärdering. Men man kan genom att känna till hur denna kritik ser ut, och hur den tillämpas, av den vetenskapliga världen inom just det området, ha en förståelse och insikt hur man kommer fram till den vetenskapliga konsensusen “det här är vad vi tror just nu.”
Så ja, vi kan nog, med ganska stor säkerhet, lita på vetenskapen. Men hur är det med vad som står i tidningen, eller vad NO-läraren säger?
Källkritiken innebär också att förstå att en studie inte gör en vetenskaplig konsensus. Någonting som tyvärr inte tycks förstås av massmedia. Så när man som skeptiker läser vad som står i tidningarna och sägs på radio och TV, så ska man nog dra upp reglaget till elva på sin skeptiska radar. Källkritiken innebär också att förstå att NO-läraren kan ha en gammal kunskap, att hen, liksom journalisten, kan vara tvungen att förenkla. Och förenklingar innebär alltid en risk för förvanskning av det man ska förklara.
Men att rutinmässigt kritisera allt som påstås bara för att de flesta säger det, eller för att en auktoritet säger det, är lika dumt som att av samma anledning lita blint på samma påstående av samma orsaker. Och det är definitivt inte vetenskaplig skepticism.
Ser nu att jag helt har missat resonemanget kring religiös skepticism, eller ska vi säga religionsskepticism? Jag får helt enkelt återkomma om det.
