Field Music – Field Music (Measure) – 3
Efter ett par års stiltje återvänder Field Music med ett nytt album. Trots att medlemmarna har varit minst sagt upptagna med andra projekt, David Brewis School of Language, och brodern Peters the Week That Was, tycks de ändå anse att de har samlat på sig tillräckligt mycket material för att kunna klämma ur sig en dubbelplatta.
Ah, smaka på den: dubbel-LP. Ger det inte en smak av pretentiöst sjuttiotal? I de flesta fallen har dubblarna använts för halvdant redigerade best of samlingar och utdragna liveupptagningar, i vissa fall för att materialet faktiskt krävt den musikaliska yta i tema och historia som ett dubbelalbum kan ge, i några fall för att man vill ge bandet, och ibland de enskilda medlemmarna, möjlighet att spreta ut och röra sig i olika riktningar.
Varför Field Music har valt att ge ut en dubbel vet jag inte. Förklaringen är nog närmast att man inte har haft stake nog att slakta i det egna materialet. För tyvärr, det håller inte till att fylla 20 spår. Det är knappt att det räcker till hälften.
Detta är tyvärr en samling ganska vanliga rocklåtar med en dragning åt det poppiga hållet. Denna dragning mellan pop och rock skapar dock inte en intressant dualitet, eller spänning mellan de båda uttrycken, utan känns mest som ett varken eller. Mitt i den halvtrista rockpopen har de dessutom mage att slänga in gnälliga Fleetwood Mac waw-waw-gitarrer. Men det rycker upp sig när Peter Brewis 60-tals influenser får större utrymme, som i titelspåret Measure. I övrigt en ganska vek gitarr-bas-trummor-blandning, om än i viss mån lite roligare av in silico-produktionen. Men det blir sällan mycket mer spännande än ett glas ljummet vatten.
