Tankestörningar

Jesus älskar mig!

Pang, du är död!

Flatebo.se är en webshop för kristna. Och så långt är det väl inget att höja ögonbrynen åt. Att vuxna vill dekorera sitt hem med ett bibelcitat, visa sin tro med en tisha eller smycka sig med ett kors har jag inget emot. Men när man vill klä sina barn i samma propaganda får jag en dålig smak i munnen av magsaft.

Alf Svensson är besviken på tramsandet när katolicismen kommer på tal. Han menar i en Newsmillartikel att vi borde ta katolska kyrkan på större allvar. I det har han naturligtvis rätt. Den katolska kyrkan har betydande politiskt, ekonomiskt och moraliskt inflytande, och vi bör ta dem på största allvar.

Men att ha respekt för och ta på allvar betyder inte att vi ska gulla med en av världens största reaktionära organisationer. Vad vi istället ska göra är att fortsätta att granska och kritisera dem.

Uppenbarligen är det inte det Alf Svensson menar att vi ska göra. Nej, istället för att granska och kritisera, väljer han att ge exempel på goda saker han förknippar med den katolska kyrkan: dess betydelse när diktaturerna i östblocket störtades, dess sociala arbete med skolor, sjukhus o.s.v. Men han glömmer, eller väljer att bortse ifrån den heliga stolens undfallenhet under nazisternas makt i Tyskland, antivetenskapliga och antihumanistika uttalanden från både påvar och andra högt uppsatta inom den katolska kyrkan, undanröjandet, försvarandet och förnekandet i en rad pedolofili- och andra skandaler, bara för att nämna några av den katolska kyrkans mörkaste baksidor. Det är inte utan att man undrar hur Alf Svensson själv skulle reagera på en artikel som la ut texten på samma vis om Cuba, Nord Korea och kommunismen.

Att det är just en representant för Sveriges Evangeliska Allians som i en debattartikel på Dagens hemsida för fram argument för att anpassning till sekulär kultur inte gynnar kyrkan är föga förvånande. Som samordnare för SEA ställer sig naturligtvis Jacob Rudolfsson bakom deras vision att motverka just sekulariseringen och avkristnande av Sverige. Genom att likna den liberala kyrkan med Monthy Pythons svarte riddare, vill han visa på ett deras envishet vid att hålla fast vid tanken på att nedtona det kristna budskapet går emot empirisk erfarenhet. Som exempel tar han upp skillnaden mellan medlemsutvecklingen mellan liberalteologiska samfund som Svenska Kyrkan och mer dogmatiska rörelser.

Och naturligtvis stämmer säkert det Rudolfsson vill visa på: att ju mer man låter församlingens medlemmar ifrågasätta kyrkans och den egna tron, ju mindre man ger dem tydligt definierade lärosatser som undervisas utan kompromiss och ju mindre man tar avstånd från den omgivande kulturens sekulära övertygelser och handlingar, desto fler lämnar församlingen, och därmed möjligen också tron. Det som han missar är dock att det han beskriver är sekteristiska rörelser. För det farligaste man kan göra om man har en tveksam ideologi eller trossats är att uppmuntra, vare sig det är direkt eller indirekt, medlemmarna att tänka och därmed så ett frö av tvivel hos dem. Bättre då att uppfostra dem att likt den Svarte Riddaren fritt från eftertanke fortsätta försvara de definierade trossatserna.

Inte sällan får man som ateist frågan vad som skulle få en att ändra sig och börja tro. Det kan tyckas vara en berättigad fråga. Det enkla svaret är naturligtvis: ”om det framkom tillräckliga evidens, som dessutom passar in vår övriga världsbild och vad vi vet”.

Men nu handlar inte detta om vad som skulle krävas för att jag skulle börja tro. Jag skulle i stället vilja vända på frågan:

Vad skulle få dig att sluta tro?

Vad skulle få dig att sluta tro på en, enligt Wikipedias definition, ”mäktig övernaturlig varelse eller kraft.”? Alltså, inte vad som skulle få dig att sluta tro på den eller de gudar du tror på nu, utan vad som skulle få dig att sluta tro på en övernaturlig, bortomnaturlig, kraft överhuvudtaget? En lika enkel, komplicerad och berättigad fråga som vad som skulle få en ateist att börja tro.

Frågan är helt ärligt ställd. Jag är helt enkelt nyfiken. Och om du vill försöka ge ett svar kan du göra det i kommentarsfälltet. Eller om du hellre vill kan du skicka ett mail till olle.svensk.strand(a)gmail.com

Just nu förlustar sig delar av den svenska skeptiker- och humanisteliten på AWOO2012. Jag kunde tyvärr inte närvara, mer än i tanken (skulle bara haft en Fernet också), men jag hittade den här bilden i mitt twitterflöde i går (tack @kalle_ba). Tycker den ilustrerar ganska bra vad det hela går ut på. Och säkert också vad som just nu sker, där borta på Eskilstuna ölkultur.

Hare så rasande trevligt på er!

(Detta inlägg är en sampostning mellan fyra bloggare. Vi har reagerat starkt på att NO-läraren Johannes Axelsson far med osanning, både i avseende om evolutionsteorin och om skolan, utbildning och hans roll som lärare. Texten publiceras även på VoFbloggen och på Humanistbloggen.)

NO-läraren Johannes Axelsson har vid ett antal tillfällen skrivit på sin blogg om hur han som troende tar upp en kreationistisk världssyn som ett alternativ till bl.a. evolutionen i sin undervisning. Detta gör Axelsson, vilket han själv också påpekar, inte för att undervisa OM kreationism, “så här tror vissa människor”, utan för att undervisa I kreationism, “så här tror jag, stick i stäv med rådande vetenskaplig konsensus”. Axelsson påstår att detta främjar elevernas kritiska tänkande, ett påstående som bör ses mot bakgrund av att han är lärare vid en skola med kristen profil, och mot hans egen kommetar att han som skapelstroende inte går in i klassrummet med målet att hans elever ska börja tro att evolutionsteorin är sann.

Argumentationen som Axelsson för är oärlig, både när det gäller kreationism och evolution och när det gäller dess plats i skolan och hans roll som lärare. Han använder gamla och vid flertalet gånger redan motbevisade argument för att antingen jämställa kreationism med evolutionsteorin eller att misskreditera och visa på påstådda brister i evolutionsteorin. Sker detta av ren okunskap? Eller handlar det om ovilja att förstå? För detta har han fått kritik, bland annat från oss (1 2 3 4 5 7) Utöver det har han också blivit anmäld till skolinspektionen av flera, av varandra oberoende, personer.

Vad vi vill poängtera är att varken anmälningarna eller vår kritik riktar sig mot Axelssons tro utan om att han, stick i stäv med lagar och styrdokument, likställer evolutionsteorin och kreationismens skapelsesagor i sin undervisning. Detta är i vår mening att ägna sig åt konfessionalism, vilket skollagen förbjuder.

Vår förhoppning är att de anmälningar som gjorts kommer att få konsekvenser, vilket tyvärr inte är speciellt sannolikt. Inte för att Axelsson följer skollagen, vilket han själv hävdar. Utan på grund av att skolinspektionen enligt egen utsago kommer att begära in en redogörelse från Hannaskolan i Umeå, där de själva kan beskriva hur de bedriver sin undervisning och om de har brutit mot skollagen. För att göra en jämförelse rörande straffrättsliga anmälningar: Tänk om polisen begärde in en redogörelse från misstänkta brottslingar om vilka lagar de brutit mot och valde att lägga ner en utredning i de fall den misstänkte hävdade att inget brott hade begåtts.

Axelsson försöker givetvis försvara sig mot kritiken, bland annat genom att hävda religionsfrihet – men det är som sagt inte hans tro frågan gäller, utan hur han bedriver sin undervisning och gör egna tolkningar av lagtexten och skolverkets kommentarer.

I blogginlägget Sverige behöver udda lärare försöker han på ett märkligt vis rättfärdiga detta agerande – som han samtidigt på andra ställen förnekar – genom att presentera grovt haltande jämförelser med ett antal hypotetiska exempel. Vi ska här redogöra för, samt besvara dessa. Stora delar av dessa svar har skrivits av Simon Klein (@sikay91) och tidigare publicerats på bloggen Vem vad hur varför? Vi publicerar här en redigerad och uppdaterad version av dessa svar.

Tänk dig en lärare som är förälskad i Japan, och i tid och otid använder Japan som exempel. Detta trots att det finns 193+ andra länder i världen som förtjänar lika mycket uppmärksamhet och lektionstid. Kanske är detta en hemkunskapslärare som väljer sushi på menyn en gång för mycket, men som aldrig låter eleverna baka en italiensk pizza!

Entusiasm hos en lärare är en bra egenskap! Detta ser vi hos såväl Axelsson som hos denne hypotetiska lärare. Skillnaden mellan dessa två är att det inte spelar någon större roll för barnen om de får laga lite extra sushi och lite mindre pizza eftersom bägge dessa aktiviteter kommer att utveckla elevens förmåga att laga mat och vistas i ett kök. På Skolverkets hemsida går det att läsa att syftet med ämnet Hem- och konsumentkunskap bland annat innefattar:

“I en process där tanke, sinnesupplevelse och handling samverkar ska eleverna ges möjlighet att utveckla ett kunnande som rör mat och måltider. Undervisningen ska därigenom bidra till att eleverna utvecklar sin initiativförmåga och kreativitet vid matlagning, skapande av måltider och andra uppgifter i hemmet.”

Självklart kan läraren inte BARA låta eleverna laga sushi, men den premissen ingick inte heller i exemplet. Vad Axelsson dock gör, till skillnad från läraren i exemplet, är att undervisa sina elever i sagor. Om läraren i stället för att lära eleverna hur man tillreder sushi, hade valt att förneka Italiens eller kanske pizzans existens hade jämförelsen mellan Axelsson och denne hypotetiske läraren varit mer rimlig. Ty existensen av såväl Italien som pizza finns det så starka bevis för att vi (författarna) väljer att kalla dem för fakta, på samma sätt som vi gör med evolutionen. Axelsson berättar osanningar för sina elever som om de vore jämbördiga med vetenskapligt framtagen kunskap. Det spelar en oerhört mycket större roll för barnen om de förstår och accepterar evolutionsteorin eller inte, jämfört med om de är bättre på att tillaga sushi än pizza. På en NO-lektion ska det undervisas i naturvetenskap! Barnen, deras föräldrar och hela samhället förväntar sig detta och då fungerar det inte att blanda in sina egna personliga älsklingspseudovetenskaper i undervisningen, lika lite som det går att på lektionstid förneka Italiens existens!

Eller ta en lärare som är som besatt av allt som har med andra världskriget att göra. Så länge allt övrigt centralt innehåll hinns med, är det då okej att den läraren lägger onödigt mycket krut på att prata om Hitler?

Andra världskriget och Hitler är en utpekad del av kursplanen i ämnet historia för grundskolan. Under rubriken Centralt innehåll, Årskurs 7-9 återfinner vi raden: “De båda världskrigen, deras orsaker och följder. Förtryck, folkfördrivningar och folkmord. Förintelsen och Gulag.” En lärare i historia måste följa kursplanen och undervisa i de utpekade delar som kursplanen innefattar. Så länge övriga delar av historieämnet behandlas i undervisningen åsamkar det inte någon skada att prata lite extra om dessa viktiga delar. Jämförelsen med skapelsetron haltar tydligt, då skapelsetron inte är en del av naturvetenskapen. Den har därför inte någon plats i den skattefinansierade skolans undervisning.

Eller en lärare som verkligen brinner för jämställdhetsfrågor… Kan vi då förlåta den läraren för att “hen” är extra bra på att lyfta just detta värde och inte lägger lika mycket tid och energi på att främja andra värden som “människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde /…/ samt solidaritet med svaga och utsatta”?

Om läraren bryter mot någon av de värden som Axelsson nämner i exemplet skulle hen vara direkt opassande som lärare. Axelsson lyfter själv fram skollagens femte paragraf i sitt exempel ovan. Paragrafen tydliggör hur relevanta lagstiftaren anser att jämställdhetsfrågorna är, då dessa redan i lagens inledning får ett betydande utrymme. Vad skollagen däremot inte ger stöd för är en undervisning i biblisk skapelsetro och ungjordskreationism. Om Läraren inte enbart var en fiktiv person skulle vi dock uppmana till försiktighet. Att vara för “rabiat” i sin framtoning kan ge negativa signaler oavsett åsikt, varpå eleverna istället skulle kunna få en negativ bild av människor som kämpar för jämställdhet mellan könen.

Eller tänk dig en matematiklärare som är övertygad om att en abakus är ett mycket bättre hjälpmedel för eleverna än en miniräknare. Kursplanen i matematik (för grundskolan) nämner miniräknare ett par gånger, men det står inte ett ord om kulramar. Begår läraren tjänstefel genom att använda abakus i undervisningen?

En lektion där en lärare berättar om abakuser och låter eleverna räkna med dem kan vara en väldigt bra tillbakablick i historiken bakom miniräknare och kan öka barnens förståelse för matematik. För vissa grupper av elever, med vissa former av neuropsykiatriska diagnoser, kan abakuser kanske till och med vara ett extra stöd. Att i sin undervisning helt fokusera på detta historiska matematiska hjälpmedel är dock något vi skarpt skulle avråda ifrån – trots att det eventuellt inte bryter mot styrdokumentens regler och riktlinjer. Elever i den svenska skolan förtjänar en likvärdig undervisning oavsett vilken kommun eller organisation som är huvudman. Att påbörja en naturvetenskaplig gymnasieutbildning, eller en högskoleutbildning inom matematiska eller tekniska områden utan tillräcklig kännedom om moderna matematiska hjälpmedel torde vara omöjligt. Elever som redan tidigare legat “efter” i matematiken skulle eventuellt få ännu svårare att inhämta nödvändiga kunskaper för godkända betyg om stora delar av undervisningen ägnades åt annat än de områden som kursplanen och de traditionella läromedlen identifierar. Vi vill dock förtydliga att abakuser är giltiga matematiska verktyg. Skapelseberättelsen är inte en legitim naturvetenskaplig teori, det är en sagoberättelse och ska behandlas som sådan i skolan.

Eller om en lärare är hindu. Tänk om det leder till att den lärarens elever blir experter på hinduistisk religion och kultur, och kan mycket mer om den religionen än alla andra högstadieklasser i landet. Detta trots skolverkets och Björklunds uttalanden om att kristendomen ska ha en särställning i religionsämnet. Är den personen lämplig som religionslärare?

Om läraren har målet att övertyga eleverna om att reinkarnation är ett verkligt fenomen och att hinduismen bär på Sanningen med stort S är det mycket problematiskt. Religionsundervisningen är inte ett skyltfönster för lärarens personliga åsikter utan en möjlighet för eleverna att lära sig om och diskutera religion som fenomen och vad olika trosuppfattningar innebär. Religionsämnet innefattar redogörelser för hur olika religioner tillämpar sin tro, dess historia och rötter, skapelsemyter, ritualer, dess utbredning och annat. Religionskunskap innebär inte att övertyga eleven om den egna trons förträfflighet. Tvärtom, trots Björklunds uttalande om kristendomens särställning, tydliggör ämnets styrdokument att även övriga världsreligioner och nya religiösa rörelser ska innefattas i ämnet Religionskunskap. På samma sätt som religionsläraren har ett ansvar att, i alla fall gentemot eleverna, förhålla sig opartisk gentemot de olika religionerna som avhandlas i religionsämnet har varje lärare ett ansvar att undervisa enligt skollagen och styrdokumenten. Även om läraren inte försöker övertyga eleverna om någonting utan bara lägger extra vikt vid hinduismen blir det problematiskt då någon annan del av religionsundervisningen oundvikligen kommer att bli lidande om för mycket tid läggs på hinduismen, på samma sätt som i fallet med läraren i exempel fyra.

Och tänk om den hinduistiske läraren inte ens är religionslärare utan råkar undervisa i engelska! Får den läraren berätta om sin tro och kultur på en engelskalektion (på engelska förstås)? Eller hör ett sådant inslag endast hemma på en religionslektion?

Att använda egna erfarenheter och specialintressen för att exemplifiera eller illustrera sitt undervisningsämne kan leda till att en lektion upplevs som mer givande och intressant av eleverna. I grundskolans engelskundervisning fokuseras på att eleverna ska lära sig att förstå och använda det engelska språket i olika situationer. I gymnasieskolan ingår det i kursplanens centrala innehåll för Engelska 5 att behandla “Levnadsvillkor, attityder, värderingar och traditioner samt sociala, politiska och kulturella förhållanden i olika sammanhang och delar av världen där engelska används. Engelska språkets utbredning och ställning i världen.” Den fiktive läraren skulle alltså i enighet med gymnasieskolans styrdokument kunna berätta om såväl sin tro som sin kultur inom ramen för just denna skolform. Det relevanta här är att läraren kan berätta om sin bakgrund. I uppdraget ingår däremot inte att övertyga eleverna eller argumentera för sin tro. Alltför mycket utrymme kan inte ägnas åt lärarens bakgrund då centrala delar av ämnesinnehållet i sådana fall skulle bli lidande. Som visas i gymnasieskolans kursplan kommer eleverna ändå att få en möjlighet att lära sig mer om levnadsförhållandena i engelskspråkiga länder inom ramen för gymnasieengelskan.

Eller varför inte ta en vänsterpartist som undervisar i samhällsskunskap. Om eleverna får kännedom om lärarens politiska färg, innebär det då slutet för den lärarens möjligheter att undervisa om svensk politik (som ju även innehåller fler politiska partier)? Och blir det skillnad om läraren är sverigedemokrat?

I ett demokratiskt samhälle får var och en inneha medlemsskap och aktivera sig inom vilka politiska partier som helst. Om en lärare inte kan hålla sig opartisk i sin undervisning utan talar nedlåtande om liberalism och bara i positiva ordalag om kommunism eller socialism så uppstår dock stora problem med våra barns intåg i samhället! Den demokratiska processen, politiska skiljelinjer och ett källkritiskt förhållningssätt anses så viktigt att dessa delar anges vara centralt innehåll i ämnet Samhällskunskap redan i årskurs 4-6, enligt kursplanen. Då läraren, genom betygssättningen, utövar makt över sina elever är det av yttersta vikt att hen inte försöker påverka sina elever utifrån egen ideologisk övertygelse. En elev ska aldrig behöva fundera på att svara strategiskt på frågorna i ett prov, vare sig i ämnet samhällskunskap eller något annat ämne. Här rör det sig nämligen inte om kritiskt tänkande vuxna människor utan om barn under 18 år, som kanske aldrig tidigare kommit i kontakt med politiska diskussioner. På samma sätt är det som naturkunskapslärare, än en gång, ens uppgift att förmedla vad naturvetenskapen har funnit om vår värld, inte vad religionen anser. Här behöver inte läraren ta ställning! Skolverket har tagit ställning åt lärarkåren. Undervisningen ska baseras på naturvetenskap vilket direkt utesluter kreationism, intelligent design och andra skapelsemyter!

Och så har vi då läraren som inte bara är ateist utan dessutom anser att världen skulle vara en mycket bättre plats att leva på om det inte fanns några religioner alls. Får den läraren uttala sig om religiösa uppfattningar på t ex en NO-lektion? Är den läraren lämplig som religionslärare? Törs vi lita på att de olika religionerna presenteras på ett professionellt och ovinklat sätt?

Om läraren hånar religion på sina lektioner och ger uttryck för sitt religionshat är hen inte särskilt lämpad som lärare oavsett ämne. Om läraren däremot håller sig till ämnet och undervisar om naturvetenskap eller religion på ett adekvat sätt enligt de föreskrifter som finns riktar vi självklart ingen kritik mot detta, och det gör heller inte styrdokumenten. Som religionslärare är det kanske till och med lättare att vara opartisk som ateist än om man erkänner sig till en speciell religion. Det finns givetvis även professionella lärare som kan förhålla sig objektiva trots Gudstro, på samma sätt som samhällskunskapsläraren i exemplet ovan säkerligen kan undervisa på ett netutralt sätt trots medlemsskap i ett politiskt parti. En NO-lärare får vara kreationist, muslim, vänsterpartist, vegetarian eller ishockeyintresserad så länge som hen är professionell i sin roll som lärare och inte applicerar sin tro på undervisningen. Undervisningen i skolan ska enligt såväl Skollagen som Läroplanen vara icke-konfessionell!

Att Axelsson helt okritiskt tycker att det är helt okey om personerna i sina exempel ovan är lärare, är lika talande som skrämmande. Det visar på hur djupt han har missupfattat styrdokumenten som skollagen, läroplan och skolverkets kommentarer och, inte minst, sin egen roll som lärare. Naturligtvis skulle människor med vissa egenheter, specialintressen och (mer eller mindre) udda åsikter kunna vara en tillgång i lärarkollegiet. Skolan, precis som de flesta arbetsplatser, organisationer och liknande berikas av människor med olika ursprung, tankar och uppfattningar. Men detta gäller självklart bara så länge som dessa egenheter, specialintressen eller udda åsikter inte påverkar undervisningen negativt. Eller om det innebär att hen inte följer lagar och förordningar. Axelsson försöker ge sken av att han följer detta resonemang, men vi har sett här, och på hans blogg, att det i alla fall inte tycks gälla när det kommer till hans egen undervisning.

Axelsson ställer utifrån exemplen ovan några frågor, som han menar har kommit upp i debatten kring hans blogg. Han själv svara ja på dem, vi försöker ge lite mer utförliga svar:

Får jag berätta om skapelsetro fastän det inte nämns specifikt i kursplanen? (4)

Ja, det får du. Men den springande punkten är OM. Du får, även inom ramen för NO-undervisningen, ta upp kreationism, intelligent design och andra idéer om hur livet uppstått och utvecklats. Inte som ett alternativ till evolutionsteorin, utan som exempel på hur människor har, och i vissa fall fortfarande tror. Du till och med bör göra det inte minst för att ge ett historiskt och kulturellt perspektiv och visa hur lätt det är att dra slutsatser om hur världen är beskaffad utan kritiskt tänkande. Det är då viktigt att själv förstå hur vetenskapen kommer fram till konsensus och formulerar teorier, den högsta formen av en bred vetenskaplig överenskommelse, ofta innefattande ett flertal discipliner, “att detta är, baserat på de kunskaper och fakta vi har idag, den bästa förklaringen vi har just nu”. Som t.ex. evolutionsteorin.

Får jag som skapelsetroende lyfta fram det område som jag själv är extra insatt i och intresserad av? Och får skolan dra nytta av min kunskap och erfarenhet på det området? (1-6)

Ja, under förutsättning att du har erforderlig kunskap i ämnet , vilket vi menar att Axelsson genom sina egna kommentarer och uttalanden har gett anledning att betvivla att han har, inte minst rörande evolution och fysik. Det är av största vikt att en lärare kan skilja på dina egna vanföreställningar och vad läroplanen och vetenskapen säger.

Om jag tar upp skapelsetro i skolan, måste jag då ge lika mycket utrymme till alla andra olika uppfattningar? (1-3, 5)

Nej, naturligtvis måste du göra en avvägning. Men den avvägningen skall vara utifrån vad som står i skollagen och ämnenas kursplaner, inte utifrån din egen övertygelse. Som NO-lärare skall undervisningen vara grundad på vetenskap.

Får jag berätta om skapelsetro på en NO-lektion, eller får man bara prata om det på religionslektioner? (6, 8)

Som vi skrev i svaret till första frågan både får och bör du ta upp olika skapelsemyter, trots att dessa naturligtvis ska ges större utrymme inom ramen för ämnet religionskunskap än naturkunskap.

Kan jag som skapelsetroende undervisa om evolutionsteorin? Är det möjligt att agera professionellt i sin undervisning om något som man själv inte tror på? (7-8)

Svaret beror på hur dina kunskaper om evolutionsteorin, vetenskap och skapelsemyter ser ut och hur professionellt du kan agera och ställa dina egna uppfattningar åt sidan. En fråga du bör ställa dig själv är hur ärlig du vill vara mot dig själv. Kan du ge en rättvis bild av evolutionsteorin om du själv inte tror på den? Ska du gå emot din egen övertygelse och undervisa I evolution och OM skapelsemyter? Kanske finns din plats på en annan plats än i klassrummet?

Hur är det då med udda lärare med specialintressen, har de plats i den svenska skolan? Skulle t.ex. en hockeyintresserad NO-lärare kunna ta upp exempel med krafterna som en tacklad ishockeyspelare utsätts för bara för att hen är sportintresserad? Absolut! Ska hen börja prata om de senaste transferryktena kring Modo Hockey bara för att hen tycker att det är intressant? Nej! Kan läraren ta upp sitt särintresse på ett tillämpat, relevant och opartiskt sätt för att illustrera sitt ämnesområde kan det troligen göra lektionerna både intressanta och givande och är inget vi motsätter oss. Om däremot läraren, som i Axelssons fall, avviker helt ifrån sin disciplin och beskriver osanningar som sanningar och anger sagor som alternativ till evidensbaserad kunskap, då är det minst sagt problematiskt. Att vara lärare inom den svenska skolan innebär att förbinda sig till att följa de lagar och föreskrifter som finns. En lärares politiska eller religiösa tro får aldrig hindra eleverna från att tillskansa sig de kunskaper som anses så värdefulla att de ingår i en skolform som är obligatorisk. Udda lärare förhindrar inte lärandet, men udda lärare som bryter mot lagen och manipulerar sina elever utifrån en personlig agenda gör det definitivt!

Olle Svensk Strand @ollesvensk
Peter Lundin
Linda Strand Lundberg @linda_strand
Simon Klein @sikay91

Åttonde mars, internationella kvinnodagen. Idag kommer tusentals kvinnor runt om både i Sverige och i andra länder, att bli serverade frukost på sängen och få blommor av sina män och pojkvänner, som efter middagen självbelåtet kommer att säga “Sitt du, gumman, så tar jag hand om disken.” Lika många tidningar kommer idag att bara publicera bilder på kvinnor; filmstjärnor, politiker, fotomodeller. Radio- och TV-stationer kommer att spela musik med kvinnliga artister och tjejband och visa filmer för kvinnor, vilket inte sällan betyder lättsamma romcoms. Och överallt kommer det att kommenteras, bloggas, skrivas och talas om att idag är det kvinnornas dag, idag ska vi hedra, hylla och sätta kvinnorna på piedestal.

Men internationella kvinnodagen handlar inte om att hedra, hylla eller att sätta kvinnorna på piedestal. Internationella kvinnodagen handlar om att belysa de ojämlikheter och det förtryck kvinnor utsätts för. Idag, just nu, överallt; här hemma hos oss och runt om i världen.

Åttonde mars, internationella kvinnodagen. Idag kommer miljontals kvinnor runt om både i Sverige och i andra länder, att tjäna mindre än män, att oftare än män arbeta deltid och ta ut större delen av föräldraledigheten; om de ens får vara ta ut någon föräldraledighet. Idag kommer miljontals kvinnor runt om både i Sverige och i andra länder, att sjukskrivas oftare än män och att oftare än män att tvingas till förtidspension. Idag kommer miljontals kvinnor i Sverige och i andra länder att misshandlas av sina pojkvänner och män, få syra slängt i ansiktet, kastas ut från balkonger, skjutas eller stenas av sina bröder och fäder för att de, männen, känt sig kränkta. Idag kommer miljontals kvinnor runt om i världen att tvingas prostituera sig av sina föräldrar, säljas till utlänningar, hanteras som en handelsvara. Miljontals kvinnor kommer aldrig få gå i skolan, aldrig få arbeta utanför hemmet eller ha tillgång till egna pengar. Miljontals kvinnor kommer att tvingas klä sig i heltäckande kläder och inte beblanda sig med männen, för att de, männen, inte vill ta ansvar för sina egna handlingar. Miljontals kvinnor kommer att dö till följd av primitivt utförda illegala aborter, av primitivt utförda könsstympningar.

Åttonde mars, internationella kvinnodagen, är till för att belysa de ojämlikheter och det förtryck alla dessa miljontals kvinnor utsätts för. Idag, just nu, överallt; här hemma hos oss och runt om i världen.
Så servera era flickvänner och fruar gärna frukost på sängen, ge dem blommor, hedra och hylla dem. Men glöm dem inte alla andra dagar. Glöm inte alla de miljontals kvinnor som förtrycks och förnedras, inte bara idag, utan varje dag, året runt.

[Följande text är ett gemensamt blogginlägg från mig och fem andra skeptiker/bloggare angående en skapelsetroende NO-lärares argumentation för att lära ut den kristna skapelseberättelsen på sina NO-lektioner. Läs och reagera! (Texten publicerades ursprungligen på Vetenskap och Folkbildnings blogg)]

Naturläraren Johannes Axelsson skriver på sin blogg att staten sanktionerat undervisning i skapelsetro som komplement till evolutionsteori, och att frånvaron av utbildning i skapelsetro är uttryck för intolerans.

”Om en lärare anar att det bland eleverna förekommer bristande förståelse för skapelsetronde, skulle man kunna ordinera en kombinerad kur med kunskap om vad skapelsetro egentligen innebär – t ex genom att ta upp några positiva belägg för skapelsetro, och på så vis bemöta fördomen att ett sådant ställningstagande beror på bristande kunskap eller intelligens.”

Men Axelsson har fel. Det är inte tillåtet att undervisa i skapelsetro i den svenska skolan. Undervisningen i naturämnen ska vila på vetenskap och dit hör inte skapelsetro. Det är rektors ansvar att se till att så inte sker och ytterst är det skolinspektionen som kan ingripa.

Samtidigt ger Axelsson själv, i flera inlägg, prov på att inte förstå vad evolutionsteori är. Den retoriska frågan hur slumpen kan skapa liv, ger uttryck för att han tror att evolutionsteorin förklarar något annat än livets mångfald, och att teorin förenklar den verkliga förklaringen.

Inte bara evolution ifrågasätts på Axelssons blogg. Eftersom Axelsson är en ungjordskreationist accepteras inte heller grundläggande fysik, kosmologi, geologi eller paleontologi. Då en naturlärare ska lägga mer vikt på att förmedla var vetenskapen står idag än sina personliga övernaturliga förklaringar, om de står i konflikt, är det snarare Johannes intolerans mot evolutionsteorin som är det stora problemet här.

Sin vilja att skapa ökad förståelse för skapelsetro motiverar han bl.a. med ett citat ur läroplanen från 2011, ”Skolan ska främja förståelse för andra människor och förmåga till inlevelse.” Detta är en grav feltolkning. Läroplanen menar inte att man skall låtsas att personliga vidskepliga föreställningar är vetenskap, för att det behagar en själv som lärare. Rätten att tro på vad man vill ersätter inte lärarens roll att enligt läroplanen, så korrekt som möjligt, representera vetenskapen. Därför är texterna där Johannes Axelsson demonstrerar sin okunskap om just naturämnen, precis lika oroväckande som hans argument för att föra in religiös skapelsetro i sin undervisning.

Enligt Skollagen (2010:800) ska ”utbildningen vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet” och vara icke-konfessionell. Lagen poängterar kravet på likvärdig utbildning för samtliga elever inom skolväsendet. Föreskrifter i form av läroplaner utarbetas av skolverket. I läroplanen står, under rubriken ”Skolans uppdrag”:

”Skolan har i uppdrag att överföra grundläggande värden och främja elevernas lärande för att därigenom förbereda dem för att leva och verka i samhället. Skolan ska förmedla de mer beständiga kunskaper som utgör den gemensamma referensram alla i samhället behöver. Eleverna ska kunna orientera sig i en komplex verklighet, med ett stort informationsflöde och en snabb förändringstakt. Studiefärdigheter och metoder att tillägna sig och använda ny kunskap blir därför viktiga. Det är också nödvändigt att eleverna utvecklar sin förmåga att kritiskt granska fakta och förhållanden och att inse konsekvenserna av olika alternativ.”

Evolutionsteorin är en betydande del av den ”gemensamma referensramen” inom biologins kunskapsområde och är nödvändig för att förstå sambandet mellan människor och andra levande organismer eller uppkomsten av antibiotikaresistens hos bakterier, för att nämna några exempel. För betyget E i Biologi, vilket är det lägsta godkända betyget, för årskurs 9 krävs att eleven har ”grundläggande kunskaper om evolutionsteorin och andra biologiska sammanhang och visar det genom att ge exempel och beskriva dessa med viss användning av biologins begrepp, modeller och teorier.”

När en NO-lärare endera inte kan orientera sig i informationsdjungeln eller väljer att tro på bibelns skapelseberättelse mot bättre vetande, är det mycket svårt för denna person att utbilda sina elever i att ”kritiskt granska fakta och förhållanden”. I detta begrepp bör rimligtvis också ingå att kunna värdera de fakta man granskar och inse samt acceptera de fakta som står upp emot granskning. Evolutionsteorin är ett sådant faktum!

Den är en av våra mest bekräftade teorier idag och inbegriper en mängd delvetenskaper som både tillsammans och var för sig bekräftar evolutionen. Inom vetenskapen finns det inga andra alternativ. Evolutionsteorin är inte statisk utan förändras och förfinas kontinuerligt, vilket är den sanna styrkan i det naturvetenskapliga arbetssättet.

Skapelseberättelsen däremot, är inget annat än just en berättelse. En statisk och religiös berättelse. Religion hör inte hemma på biologilektionen eller någon annan NO-lektion. Det framgår klart och tydligt av läroplanen. Den kristna skapelsetron är långtifrån den enda skapelsemyt som florerar i världen. Genom Johannes Axelssons argumentation skulle alla övriga också behöva balanseras mot och jämföras med vetenskapen. Häri ligger kanske Axelssons största problem!

Peter Lundin

Emil V. Nilsson

Linda Strand Lundberg

Simon Klein

Olle Svensk Strand

Anders Hesselbom

Uppdatering

Newtonbloggen försöker besvara vår kritik: Unison ton mot skapelsetron
Bloggen Asebia anmäler Johan Axelsson: Newtonbloggaren anmäld av mig

Hanne Kjöller skriver i dagens DN om insemination. I det stora hela famlar hon desperat efter argument mot att tillåta ensamstående kvinnor inseminering. Argumenten liknar KDs “Tänk på barnen” och är lika ogrundade. Ett flertal frågor dyker upp när man läser hennes text, frågor som även borde vara uppenbara för Hanne själv. Om de är det men hon har valt att bortse från dem, eller om de helt enkelt inte varit uppenbara för henne vet jag inte. Låt oss titta närmare på ett par av dessa frågor.

“Allt kan säkert fungera jättebra. Haken är bara vad som händer när det integör [sic] det.

 Då finns en utsatthet som inte har någonting att göra med hur man lever utan med att barnet är utlämnat åt en ensam vårdnadshavare.”

Ja tänk, saker kan hända. En ensamstående mamma kan få cancer och dö. Hon kan också drabbas av psykisk ohälsa, hamna i missbruk eller förolyckas, precis som alla mammor och pappor, även de till barn med båda föräldrarna närvarande. Detta är naturligtvis Hanne medveten om. Hon påpekar det till och med själv. Men hur ska vi göra om en förälder av någon anledning inte längre finns kvar? Ska den kvarvarande föräldern tvingas inleda ett nytt förhållande? Eller förlitar vi oss på att de skyddsnät som finns, både privat inom släkt och vänner och på de som samhället står för?

Att någonting kan hända även om man har två föräldrar är Hanne som sagt själv inne på.

“Det är också riktigt att männi- skor (sic) blir ensamstående för att den ena av föräldrarna (läs: pappan) sjappar. Vidare är det riktigt att ensamstående skaffar barn själva genom att låta sig insemineras i Finland eller Danmark där det är tillåtet.

 Men vad individer gör eller vad som händer under familjelivets gång är något helt annat än vad samhället väljer att från början ge sin juridiska välsignelse. Den mamma som väljer att bli ensamförälder får stå för det inför sitt barn. Men om riksdagen väljer att lagstifta om denna rätt måste det också finnas en idé om vad man ska göra när mamman får en aggressiv bröstcancer när barnet är nio år.”

Ja, hur gör man vid t.ex. ensamadoptioner? Hanne svara själv på frågan.

“Det är riktigt att man kan adoptera som ensamstående, men då är förutsättningen att det finns andra vuxna i familjens närhet som barnet kan knyta an till.”

Är det då inte en möjlighet att ha en liknande utredning inför en insemination? En utredning, som vi andra slipper – vi kan skaffa barn, hej villt, helt utan någon som helst kontroll av myndigheter eller samhälle. Bäva månde nymoralisterna.

Men den förmätnaste kommentaren sparar Hanne Kjöller till slutet.

“För en ensamstående kvinna behöver alternativet inte vara barnlöshet. Det finns sajter där homosexuella män med ljus och lykta söker kvinnor att dela föräldraskapet med.”

När jag läste det höll jag på att spilla ut mitt morgonkaffe och bli en otrevlig människa av den anledningen också. Vad menar människan, att man bara för att man är ensamstående och vill ha barn också är helt tillfreds och beredd att gå till sängs med nån man inte har en kärleksrelation med? Ja, jag vet, de allra flesta, om inte alla, gör en insemination i dessa fall. Men vad är skillnaden då mot förslaget? Jo, att det är par som ansöker om insemination, och att reglerna skiljer sig mellan landstingen. Och långt ifrån alla har samma regler för lesbiska (PDF) Däremot finns det inga som helst krav på att donatorn, bögparet, i Hannes exempel, ska vara närvarande i barnets liv. Ja visst, i många fall fungerar det så. Och är ju jättebra, för alla inblandade. Men som sagt, i det stora hela handlar det om ifall den som vill insemineras lever i ett förhållande eller inte.

Vad är det som hindrar dessa mammor att, så att säga, gå den biologiska vägen; ut på byn ett par kvällar och knulla runt tills man blir gravid. (Vill möjligen Hanne Kjöller även förbjuda one night stands?) Naturligtvis finns det inga som helst hinder för ett sånt förfarande. Ja, skulle väl vara att man inte vill knulla runt, utan man vill bara ha precis samma rättigheter som parlevande, eller för den delen ensamstående vid adoptioner. Nej, det är dags för de övrig allianspartierna att köra över KD i den här frågan, eller kan vi vänta oss ett par vänder i bloggar och på twitter, för att sedan läsa en debattartikel där den svenska högerkristna fallangen går ut ett en debattartikel och säger att de nu minsann har ändrat sig (nej då, inte tror vi väl att det låg några påtryckningar bakom deras beslut om att gå med på att upphäva steriliseringskravet vid könskorrigerande operationer.)?

Att ge människor särskilda rättigheter, eller låta dem undgå skyldigheter, utifrån deras religion är inte en framkomlig väg i ett modernt, demokratiskt samhälle. Jag motsäger mig inte allas rätt att tro, utöva sin tro eller ens att förespråka eller uttrycka sin tro offentligt. Vad jag motsäger mig är att denna frihet skall överordnas andra friheter eller skyldigheter.

Ska man ha rätt att bära religiösa symboler i det offentliga rummet? Naturligtvis, precis som du ska få bära vilka andra symboler som helst. Staten och samhället skall inte värdelägga krumelurer.

Ska man få omskära sin åtta dagar gamla son? Nej, detta innebär ett oåterkalleligt ingrepp på en annan individ som dessutom inte är i stånd att själv bilda sig en uppfattning om ingreppet. Vill en myndig person låta sig omskäras skall han, eller hon, ha full rätt att göra det.

Ska man få döpa sitt en månad gamla barn? Ja, dopet och ceremonin kring denna är en symbolhandling och handlar framför allt om de övriga närvarande. Det kommer inte att innebära några kvarvarande ärr hos barnet.

Ska man ha rätt att bära heltäckande slöja i skolan eller på arbetet? Möjligen. Om det kan anses som farligt eller på annat vis olämpligt att täcka ansiktet, skall det inte vara tillåtet. Däremot skall inte ett enskilt plagg särskiljas, var sig med förbud eller med rätt att frångå annat förbud. Jag har dock svårt att se hur det faktum att någon vill dölja sitt ansikte i tillräcklig stor grad skulle vara menligt för undervisningen för att föranleda ett förbud. Slöja? Visst. Keps? Fine by me. Latexdräkt? Om du vill skämma ut dig, varsågod. Korvhatt? Ja, ja, ja, ha på dig va fan du vill. Sluta tjata. Kan vi gå igenom era tankar kring upplysningen och vad den har inneburit för oss på tjugohundratalet istället?